Blandat med historiska faktaavsnitt och häpnadsväckande anekdoter beskrivs nio patientöden. För många av patienterna innebar sjukhusvistelsen stor frustration. Olika behandlingsmetoder prövades, men det är oklart om metoderna någonsin hjälpte. Många ville inte alls vistas på sjukhuset. Så var det med Signe. Som ung tonåring skrevs hon in på sjukhuset mot sin vilja. 'Snälla Ni, här är dom tokiga, inte vill jag vara här.' , utbrast hon vid inskrivningen. Under tiden på sjukhuset kom hon att utveckla ett självdestruktivt beteende vilket ledde till hennes bortgång, endast nitton år gammal. Annat var det med Valter. Han kom till sjukhuset frivilligt för att få sina nerver undersökta. Men snart blev han besviken. Han fick inte den hjälp han förväntade sig. I åtta år kom Valter att vistas på sjukhuset. Under den tiden försökte han upprepade gånger bli utskriven.

För patienterna fanns goda möjligheter att hjälpa till i det dagliga arbetet. Men när Gunnar skulle praktisera som skötare på sjuttiotalet väckte det stort motstånd. Personalen ville inte dela toalett med patienter.

Patientberättelserna ger liv åt denna historiska skildring och faktaavsnitten ger den ett större djup. Berättelserna blandas med bilder som lyfter texten. Men ofta saknas koppling mellan bild och text. Ett gediget arbete ligger bakom boken som ger en intressant inblick i svensk psykiatrihistoria.