- När jag började som pressfotograf på åttiotalet plåtade jag som grabbarna. Det var allvarsamma män i kostym och leende kvinnor som tittade fram bakom björkar, ryser Elisabeth Ohlson Wallin.

Drygt tjugo år senare sätter hon in Jesus Kristus i en queerkontext. Homo-, bisexuella och transpersoner gestaltar kända motiv ur Nya Testamentet. Sedan dess har den bibliska symboliken följt henne i arbetet. I våras skildrade hon aidskatastrofen i Sydafrika genom att låta människor förkroppsliga Jesu sista vandring, Via Dolorosa - Smärtans Väg. I utställningen Älskade tjackhora är Maria Magdalena närvarande i form av prostituerade kvinnor. Kvinnor som också är mammor, döttrar och systrar. Fundamentalt för Elisabeth Ohlson Wallin är att se människan - Ecco Homo.

Med utställningen Ecco Homo blev Elisabeth Ohlson Wallin känd för allmänheten. Nu är hon aktuell igen. Denna gång med fotoboken Kvinnor. Under Pridefestivalen gav hon glimtar ur boken och berättade dels om hur porträtten vuxit fram, dels hur hon anser att kvinnor porträtteras i media idag.

- Vi är tillbaka till femtiotalet med pin-up-bilder och ständigt leende kvinnor som alltid ska sälja någonting, suckar hon.

Efter att ha fotograferat skidåkerskan Pernilla Wiberg i en tajt festblåsa stod det med ens klart för Elisabeth Ohlson Wallin att hon inte kunde stå för dessa stereotypa bilder.

- Pernilla Wiberg har muskulösa ben och vältränade armar. Att få in hennes kropp i en åtsmitande klänning krävde sitt jobb. Vi fick tejpa och nåla för att klänningen skulle sitta på plats. Det blev så fånigt. Då tänkte jag: 'Ohlson, det här fungerar inte', berättar hon.

Elisabeth Ohlson Wallin tar emellertid fortfarande brödjobb. Men då försöker hon påverka. Hon säger att de traditionella normerna för hur män och kvinnor ska gestaltas sitter inpräntade i tidnings- och reklam-

makarnas uppfattning om vad som är en bra bild. Så är fallet även med stylister.

- Jag kan inte minnas hur många gånger vi har sminkat av eller rufsat till hår, efter att stylisten lämnat rummet.

Elisabeth Ohlson Wallin minns särskilt en uppdragsgivare som ville ha en bild på en kvinna som jublande shoppar loss med mannens kreditkort medan han nonchalant suckar i bakgrunden.

- Trots att det lät typiskt och trist tog jag jobbet. Jag tänkte att jag måste kunna göra någonting annat av bilden, säger hon tyst.

Det gjorde hon också. Istället fick bilden gestalta kvinnan när hon tar bilder av sig själv i omklädningsrummets stora spegel. Men väl i tryck hade mannen fått pratbubblor där det stod något i stil med: 'Åh, älskling. Vad du handlar!'

Ibland kan det vara svårt för henne att få tidningsjobb då hennes fotografier utmanar just normerna kring manligt och kvinnligt gestaltande.

- Får personen som porträtteras andra attribut än de könstypiska eller sätts i en icke könstypisk miljö händer det någonting med både bilden och personen. När exempelvis skådespelerskan Harriet Andersson fick en brandsoldatsjacka att ha på sig började hennes ögon lysa och hela hennes karaktär kom till sin rätt, avslutar Elisabeth Ohlson Wallin.

Fotot på Harriet Andersson är med i boken. Så även en bild på Pernilla Wiberg. Denna gång med lyster i ögonen och definierade muskler.