En av de ljusglimtar som finns kvar är att zooma in över Stockholm och se vad som försiggår bland de lyckosökande och kärlekstörstande människor som finns där nere.

Vi får, tillsammans med Döden, se hur Bernt, toppekonom och vetenskapsman, försöker söka ett meningsfullt jobb hos Arbetsförmedlingen. Vi får läsa om Kristina-Månstråles tonårsrevolt, kroghängande Rosas irrfärd efter kärlek, och många andra livsöden.

Boken är lättplöjd och når enkelt ut till läsaren. Budskapet är mig cyniskt och tydligt - mänskligheten kommer att gå under på grund av dess egoism och maktbegär. Formuleringarna kring människans dumhet, narcissism och löjliga självcentrering får mig vid flera tillfällen att fnissa till, för att i nästa sekund sätta skrattet i halsen.

För någonstans känner jag igen de tankar boken föder; ska jag fortsätta kämpa för ett själsligt meningsfullt liv, eller ska jag lägga ner hela konceptet med en jämställd värld och skita i allt?

Danny Wattins bok Stockholmssägner får mig att associera till Matrix, en uppbyggd låtsasvärld där endast ett fåtal människor orkar söka sanningen.

Om Danny Wattin, med glimten i ögat, vill få läsarna att fundera över vad fan de egentligen håller på med, har han lyckats. Frågan är om det verkligen är så enkelt? Är allt svart eller vitt? Kanske.

Ting Adolphus som har illustrerat böckerna gör det med precision. Med några få enkla streck har hon lyckats slå huvudet på spiken och fångar den Stockholmsångest boken beskriver.

Martina Kopra