Stockholms Fria

Överdrift, undergång och kändiskritik

David LaChapelle Var Factory, Nacka strand Pågår t o m 11 maj

FOTO

Den amerikanske fotografen David LaChapelle har varit ett av de stora namnen i kändisfotografin det senaste decenniet och nu ställs runt 200 verk av hans verk ut på Factory i Nacka strand. Det övergripande temat rör sig mellan undergång och pånyttfödelse. Undergången tar upp det större utrymmet medan utställningens sista avdelningar öppnar dörrar för pånyttfödelsen. För LaChapelle är det överdrifterna och begäret som konsumtionssamhället för med sig som manar världen i fördärvet.

David LaChapelle föddes 1963 i Connecticut men flyttade som tonåring till New York. Redan i mitten av 1980-talet fotograferade han för Andy Warhols Interview Magazine och under 1990-talet vann han ett flertal åtråvärda priser för sitt fotografi. Han inspireras av såväl det klassiska porträttmåleriet som bibliska berättelser och renässansens och barockens religiösa bildvärld.

Det stora verket The Deluge, syndafloden, är en tolkning av Michelangelos verk i Sixtinska kapellet med samma namn och den gestaltar hur människor försöker rädda sig undan det stigande vattnet genom att söka skydd på spillrorna av Burger King-skyltar, elstolpar, bilar och flottar i form av parabolantenner.

Denna bild får en central plats och ackompanjeras av en film som visar glimtar ur LaChapelles arbete med den. I LaChapelles värld är syndafloden en följd av det kaos som konsumtionssamhället skapat, där andliga värden utplånats och ersatts av materiellt begär.

Den tekniska briljansen i LaChapelles bildskapande går knappast att undvika. Förutom den hantverksskicklighet som möjliggör gestaltandet av en värld som slås i bitar finns här inte mycket som inte präglas av teknisk perfektionism. Bilderna är släta, genomarbetade, slipade och putsade, från rekvisita, kostym och smink till modellernas posering. Det till synes ögonblickliga och spontana är snarast utstuderat i detalj.

Förvisso finns här också enklare porträtt, men det är överdrifterna som är mest framträdande. Allt tycks storslaget och påkostat, men också groteskt och manierat.

Och i detta finns en kritik mot den värld som LaChapelle omger sig med. Han kritiserar överflödet i kändisvärlden med hjälp av en estetik som i sig själv är överflödig. Pamela Anderson viker ut sin opererade kropp och blir till ett verktyg med vilket LaChapelle ironiserar över fenomenet opererade och utvikta kroppar.

Också köttindustrin och det överdrivna skräpmatsätandet får sig en känga. I vissa fall tampas modeller med gigantiska korvar, om de inte faller till marken till synes krossade under en jättehamburgare som ramlat ur skyn. Bildens titel: Death by hamburger.

Att LaChapelle ser modellbranschen som en köttindustri blir aldrig så uppenbart som när han låter ett antal kvinnliga supermodeller posera med varsin tallrik med rått kött på, eller när han helt sonika fotograferat en halvnaken kvinna liggande på lunchrestaurangens buffébord.

LaChapelle mejslar ut en särskild plats åt sig själv, varifrån han kritiserar den värld han fungerar inom. Men hans kritik är knappast ny, och frågan är om den når sitt mål eller om det i slutändan rör sig om en självkritik som så att säga redan är inskriven i mode- och kändisindustrin. Kanske är det kritiken i bilderna som legitimerar LaChapelles val att fotografera mer eller mindre nakna modeller?

Kändis efter kändis radas upp i utställningen och LaChapelle tycks vara en mästare på att få dem att ställa upp på diverse eskapader.

En bild på Elton John med ett par stekta ägg innanför glasögonen avslöjar att han rimligen inte vet vad han skriver på notpapperet han har framför sig. Courtney Love gestaltar jungfru Maria i LaChapelles version av Michelangelos berömda Pietà, men istället för Jesus håller Courtney Love en modell som onekligen påminner om hennes bortgångne make Kurt Cobain.

Men efter att ha matats med 200 bilder av stundom fenomenalt regisserade och plastiga kändisar, som mer eller mindre självironiskt spelar med i LaChapelles svulstiga gestaltningar av glamour, frosseri, överkonsumtion och undergång, så finns det en viss risk att publiken lämnar lokalen med en viss känsla av övermättnad. b

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2025 Stockholms Fria