Isabel De Lescano och Fredrik Blank har samlat ljud och skapat musik ihop i sex år, under tre av dem har skivan successivt spelats in, delvis i Stockholm, delvis i Peru, och sägs gestalta medlemmarnas inre såväl som yttre resor genom Stockholm, Lima, Spanien och Norrbotten. Övriga medlemmar är Juan Romer och Camilla Neideman.

Efter sex år tycker jag att 48 minuter musik är ett magert resultat, särskilt när några av dem går åt till knappt minutlånga spår med embryon till låtar.

Texterna är visserligen frågande och ifrågasättande men på en vagt svävande nivå. Ord om att fara bort, om den moderna världens fallgropar, om kärlek, om längtan efter - ja, vad då?

För att vara musik med influenser från så många håll är resultatet enahanda. Samma ljudbild, samma Kent-aktigt mässande sång där bara orden skiftar, samma låtstruktur, spår efter spår. Det psykedeliska är svårt att fånga in. Där jag letar improvisation och utsvävningar hittar jag mest repetition. Att diverse ljud och röster ligger i bakgrunden rättfärdigar inte epitetet psykedeliskt. Om detta är musik från världen låter musik likadant världen runt.

I rättvisans namn ska framhållas att jag inte är spansktalande - ofta förekommer spanska röster - och heller inte specialintresserad av brasiliansk 60-talspsykedelia som sägs vara en stark inspirationskälla.

Möjligen kommer bandet mer till sin rätt live då alla slagverk kanske lägger till en dynamisk dimension. För den som vill veta rekommenderas ett besök på Restaurang Landet i Midsommarkransen den 8 februari då Montag Mania spelar på den populära krogens Tropicaliakväll.