'Teater är konst. Teater Giljotin är ett konstprojekt.' Det var Teater Giljotins beskrivning av sig själv när verksamheten startade 1989, med Kia Berglund som initiativtagare och drivande kraft. Och samma beskrivning gäller än i dag.
För omkring tre år sedan flyttade verksamheten från Odengatan till teaterlokalen vid Torsgatan nära S:t Eriksplan. Tidigare höll Nya Pistolteatern till här.
Repetitionerna har nu gått in i ett intensivt skede. Det är Lars Noréns (en av våra mest omtalade nutidsdramatiker) pjäs Modet att döda som uppförs, med premiär den 4 mars.
Pjäsens regissör Kia Berglund har just lämnat dagens scenrepetition och kommer in med andan i halsen till teaterkaféet. På de små borden brinner ljus och fönstren är dekorerade med slingor som talar om för människor utanför att detta är en teater.

Ni har ofta uppfört temapjäser, till exempel Markisinnan de Sade 2002.
- Det stämmer. Då var bland annat sexualitet, våld och feminism några teman. Vi hade också ett projekt om döden förra våren, The Total fucking death experience.
Jag har sett den och tänkte att den var mycket annorlunda. Hur fick ni idén?
- Idén till 'Fucking death' kom till i anslutning till min fars bortgång och de känslor jag upplevde då. Pjäsen handlar om både döden och livet.
- Scenografin var mycket stark, med ett vattendrag som kan symbolisera Styx (floden som enligt mytologin gränsar till dödsriket), Ganges eller tsunamin. Den handlade om liv och död, tabun.
- Med detta projekt var inte den textbaserade teatern i fokus längre.

Snart sätter ni upp Lars Noréns pjäs Modet att döda. Kan du berätta om den?
- Det är en av de tidigaste pjäser som Lars Norén har skrivit. Den skrevs redan 1978 och har aldrig framförts på scen tidigare. Den ingår i en trilogi tillsammans med Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud.
- Den handlar om relationen mellan en far och en son. Pjäsen beskriver människor som befinner sig i situationer som uppstår när man isolerar sig och sitter fast i det förflutna. Noréns pjäser, kan man på sätt och vis säga, är teman i sig själva.
En av de små teatrarnas fördelar är närkontakten mellan skådespelare och publik.
- Det är alldeles riktigt, och den kontakten används inte minst i Modet att dö-da.

Giljotins uppsättningar är ofta samhälls-
relaterade och Lars Noréns pjäser brukar vara djupt samhällsengagerade.
- Ja, absolut. Pjäsen relaterar i hög grad till det sociala arvet. Dessutom följs den upp av ett seminarium med författaren Tommy Hellsten som föreläser om med- beroende. Han har bland annat skrivit böckerna Flodhästen i vardagsrummet och Flodhästen på arbetsplatsen. Flodhästen är en metafor. Man säger till exempel att människor som lever i en strängt religiös atmosfär lever i en flodhäst.

Var det 'förutbestämt' att du skulle ägna dig åt teater?
- När jag var yngre läste jag mycket, bland annat filosofi, och intresserade mig för exi-stentiella frågor. Jag imponerades mycket av Liv Ullman. Jag har alltid velat regissera. Jag är nog lite rädd för att stå på scenen. Regin har alltid legat mig närmast om hjärtat.
Kia Berglund skyndar vidare. Det är bråda dagar eftersom premiären närmar sig.