Koreografen Malin Hellqvist Sellén har i Rosa löften utgått från den svenska dansbandsmusiken. Dansen är skriven för soloformatet och används här som en ersättning för teaterns repliker. Dansaren Marianne Kjaersund utför ett slags kroppspantomim med fokus på känslor som vemod och ensamhet. Musiken representerar ett hektiskt, tvångsmässigt rollspel och det känns nästan som att man befinner sig på ett svenskt stadshotell på 1950- eller 60-talet.

Det är ett mycket professionellt verk, med en utsökt koreografi och ett förnämligt utförande. Tillvägagångssättet liknar till viss del Moderna dansteaterns En kristen kväll som sattes upp vintras.

Marianne Kjaersuns androgyna figur dansar med stark inlevelse och lyckas skapa stämning trots låtarnas trivialitet och dansgolvets uppenbara torftighet. Och trots att det är en soloföreställning förmedlar Kjaersun känslan av trängsel på ett fullt dansgolv! Måste ses.