Det skiner igenom på cd:n Continuo. Från första anslag spetsar man öronen, och de fortsätter att stå på darrande helspänn. Med den sparsamma sättningen lyckas de fyra skapa en ljudgobeläng som innehåller allt mellan klassisk lyrisk pianojazz över flamencoinfluenser till orkestrala urladdningar av kontrollerat avantgardistikt ös med österländska inslag, dels rytmiskt men också på grund av Hoffmans nerviga oud.
Här vävs musik som hämtar impulser från öst och väst, nord och syd. Här finns inga motsättningar mellan araber och judar, blekansiken och afrikaner - bara ett tacksamt mottagande av gåvor från varandra och ett sammansmältande till en pulserande enhet som leende självklart tumlar ut i rummet.
Cohens bas lägger en dov men distinkt bakgrund och ger sig emellanåt ut på sprittande utflykter och löpningar i de övre registren Då är basen långt mer än ett rytmelement. Den kvittrar i teman och melodier på ett okonventionellt sätt. I nästa ögonblick accentuerar den mellanösterninslagen likt en basversion av ouden som plockar nervöst eller kastar ut gnistrande kaskader av sitt lutaliknande ljud. Trummor och slagverk följer lättvindigt med i nerv, intensitet och klangvärld. Pianot, slutligen, gjuter vågor av lyriskt knutna flygande mattor över de övrigas golv av toner, ibland med ett drag av medeltida strikt kyrklig musik, ibland som fria improvisationer som trevar sig fram och upp för att blomma ut när de hittat sina former.

När man läser Cohens uppräkning av inspirationskällor - Bach, Rachmaninoff, Mozart, Beethoven, Erik Satie, Glen Gould, Mingus, Monk, Led Zeppelin, Beatles, Paco de Lucia, Chick Corea, Stevie Wonder och många fler - på konvolutet kan man ana att det är något alldeles egenartat som förpackats på den anspråkslösa lilla plastrondellen, inspelad på Niento Studios i Kållered, Göteborg, med ljud och mix av Lars Nilsson.
För oss som inte hört Cohen tidigare och inte heller såg honom med trio i somras är Continuo en behagfull ingång till deras klangvärld. Lättillgänglig men svåruppförd musik, alltid med nya infall just när man tror sig ha funnit formeln. En spännande och kul ny bekantskap.