Inte många av de rödnästa, rusningstidströtta resenärerna lägger märke till kören och förutom texterna är det är endast en banderoll som avslöjar att det inte är en ”vanlig” kör. En del nickar igenkännande åt melodierna. Men bland de som faktiskt stannar upp och hör de tillväxtkritiska och antikonsumismiska budskapen blir reaktionerna desto starkare.

– En del är jätteentusiastiska och kommer fram och tackar efteråt, medan andra kan bli oerhört provocerade, säger Maria Loxbo, projektledare för Ekokören.

Det var när Maria Loxbo jobbade med frågor om hållbar utveckling för Studiefrämjandet som hon insåg behovet av sång och musik i miljökampen. Med en chef som vågade satsa, ”gör vad du vill som är hållbarhetsfrämjande”, kunde hon göra verklighet av idéerna och våren 2010 bildades Ekokören. Nu, två år efter starten, finns kören med i Studiefrämjandets ordinarie kursprogram. Sångtexterna som ofta både allvarliga och humoristiska väcker tankar om miljö, livsrespekt och demokrati. Medlemmarna träffas en gång i veckan och repar, eller som i dag sjunger offentligt. Något som orsakar både spontana inhopp och upprörda känslor.

– Alldeles nyss kom en kvinna fram och bad oss byta låt mitt i framförandet. Sånt här ville hon absolut inte höra. Sången hon retade upp sig på var ”Den rusningstid nu kommer”. Men jag är inte det minsta förvånad över att folk reagerar. Det har inte enbart med texterna att göra ,utan att vi faktiskt tar plats i det gemensamma utrymmet utan att de har bett om det, berättar Maria Loxbo.

Ekokören anlitas flitigt för att sjunga på demonstrationer, manifestationer och kulturarrangemang som har med miljöfrågor att göra. Samtidigt vill de inte bara sjunga när de får betalt för det.

– Nej, då har vi ju blivit en del av det som vi protesterar mot.

En fördel med att sjunga spontant på gator och torg är att man når publik som annars kanske inte hade kommit i kontakt med kören, menar hon. Under julruschen sjöng Ekokören både i Gallerian och på NK.

– I Gallerian gick det bra. Till och med vakterna trodde att vi var något traditionellt inslag i julhandeln, de hörde väl inte riktigt vad vi sjöng, skrattar Maria. På NK var det faktiskt också uppskattat. I alla fall de få minuter vi hann sjunga innan vi blev utkastade av vakterna.

Vad är det som driver er?

– Vi är övertygade om att det är bra att kommunicera de här frågorna på så många olika sätt som möjligt, och sång är vårt sätt.

Varför är det bara kvinnor med?

– Det är väldigt konstigt faktiskt. Jag vet inte varför det är så. Jag tror att det kan vara så att män ofta vill ha snabbare resultat i sitt engagemang. Däremot är jag väldigt glad över att vi har ett stort åldersspann, de äldsta är runt 70 år.

Får man vara med även om man inte kan sjunga?

– Själv kommer jag egentligen från amatörteaterhållet. Men ju mer jag tänkte på att använda musik i miljökampen desto mer övertygad blev jag att det var ett slagfärdigt uttryckssätt. Det kvittar väl om man är duktig på att sjunga eller inte om jorden håller på att gå under. Något måste vi göra.

Under tiden vi har pratat har en förbipasserande man gjort ett spontant inhopp med kören.

– Jag gillade texten i den första låten och tyckte att det var en kul grej, berättar Per Hellberg som till vardags är trubadur.

Det är mansbrist i kören, skulle du kunna tänka dig att gå med?

– Eftersom jag är musiker själv måste det vara väldigt hög kvalitet på det om jag ska satsa, men helt omöjligt är det inte. Det är ett toppengäng det här, säger Per Hellberg innan han försvinner bland rusningstrafikanterna.