Stockholms Fria

En ny bild av Afrika börjar ta form. En växande medelklass i städerna står i kontrast till den svältande och fattiga befolkningen som vanligen porträtteras.

I många av världens fattigare länder börjar västvärldens folksjukdomar som fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och lungcancer att sprida sig snabbt.

Idag, tisdag, håller Sveriges samlade klimatrörelse en stor ljusmanifestation för klimatet utanför Rosenbad. Syftet med manifestationen är att uppmärksamma att klimattoppmötet COP16 idag inleds i Cancún och ställa krav på ansvariga ministrar att agera. Sammanlagt deltar cirka 14 organisationer i manifestationen, bland annat Greenpeace, Världsnaturfonden WWF, Naturskyddsföreningen, Klimataktion, Fältbiologerna och Actionaid. En gemensam kravlista kommer också att överlämnas till regeringen under eftermiddagen.

Justitiekanslern väljer att inte gå vidare med Svenska freds anmälan mot Inspektionen för Strategiska Produkter, ISP. ISP går nu till botten med påståendena om att USA brutit mot slutanvändaravtalet genom att vapen lämnats över till irakiska trupper.

En förutfattad mening hos många är att religiös fundamentalism ligger bakom den våg av självmordsbombningar som vi sett under 2000-talet. Andra har insett att det i själva verket är ockupation, förtryck och desperation som ligger bakom. Själv skrev jag en artikel i Svenska dagbladet innan Irakkriget bröt ut, i polemik mot Jan Björklund som ställt sig bakom planerna på att angripa Irak. I artikeln ”Du glömde viktiga fakta, Björklund” varnade jag för att terrorismen skulle öka om USA med flera skulle starta ett krig.

Bara ett år efter minaretförbudet har Schweiz röstat för ett förslag om automatisk utvisning av utländska medborgare som begår brott.

Jag måste erkänna. Upperdog fick mig att gråta ohämmat. Flera gånger. Detta är nu ingen bedrift i sig. Bravaden ligger i att filmen aldrig får sentimentalitetsbägaren att rinna över. Med en melodramatisk fingertoppskänsla värdig jämförelse med Susanne Bier, tecknas här ömsint en rad människoporträtt som stannar kvar länge. Men så är ju filmen också nominerad till Nordiska rådets filmpris. Och jag förstår hur de tänker. För när Sara Johnsen, som tidigare gjort Vinterkyss (2005), här ger oss en historia om makt och skuld så gör hon det utan att moralisera. Bitvis frustrerad men också befriad upplever jag hur filmen förvägrar mig en hög häst att sitta på.