Stockholms Fria

Barfota i prinsessklänningar spelade Midaircondo låtar från splitter nya Shopping For Images inför en entusiastisk publik på Nefertiti.

Plötsligt, knappt utan att någon märker det, står en liten bibliotekarie på scenen. Hon sätter sig vid pianot, öppnar sin sagobok och ut strömmar små berättelser om livet och kärleken. På skivan, Until Death Comes, är Fridas Hyvönens röst absolut mer speciell än vacker, så mina förväntningar på en livespelning är inte väldigt höga. Därför knockas jag totalt av de inledande låtarna Valerie och Djuna. Frida är enormt säker, inte minst på rösten, hennes sätt att ta upp scenen tyder på ett lugn som många artister säkerligen avundas.

Ännu ett framgångsrikt samarbete mellan Lars-Eric Brossner och Sören Brunes, står det i programbladet. Det är bara att hålla med; det är rent förunderligt hur just detta radarpar så i grunden lyckas förvandla Folkteaterns barnscen En Trappa Ner, förra gången med den helt underbara föreställningen Tre farbröder som inte ville dö.

Det bör understrykas att jag inte tillhör de som är besatta av att resa. I storstädernas vimmel är det som värst; jag försöker förgäves hänga med den högre pulsen, men vimlet och bruset verkar endast göra mig än mer vilsen och bortkommen. Det finns dock undantag. I Berlin kände jag mig direkt hemma. Trots stadens storlek råder ett ganska behagligt tempo och atmosfären är skönt avslappnad.

Det är stora politiska förändringar på gång i Polen. Ett regimskifte väntas då den konservativa koalitionen Lag och rättvisa och Medborgarplattformen gick segrande ur parlamentsvalet den 25 september. Därmed fortsätter trenden med regimskifte i varje val ända sedan demokratin återinfördes i Polen år 1989.