Konstnären Lina Sofia Lundin färgar kläder med rödkål, avokado-kärnor och skal av röd och gul lök. Hon är med i utställningen En färgares rum i Fredriksdals museeer och trädgårdar i Helsingborg.

Utställningen berättar bland annat om textil-färgningens historia i staden. På 1800-talet fanns fyra färgerier i Helsingborg. Ett färgeri fanns i området där utställningen är nu. Personalen på museet hittade färg-prover från färgeriet. Cecilia Wingårdh arbetar med utställningen. Hon berättar:

– Vi har hittat anteckningar med recept på de olika färg-baden, med alla färg-stoffer och kemikalier som man använde. Man kan tro att allt var naturligt förr. Men det här var mycket giftigt.

En stor del av utställningen är ett rum som Lina Sofia har byggt upp. Rummet ska likna en färgares hem. I rummet finns naturligt färgade textilier, vatten-bad med olika råvaror och tips till dem som vill prova att färga själva.

Lina Sofia Lundin blev intresserad av färgning när hon reste jorden runt. Under resan började hon tänka på hur vi ser på människor, djur och natur. När hon kom hem började hon på en kurs i växt-färgning. Hon tyckte om att växtfärga, men man behöver speciell utrustning och mycket plats. Det kan vara svårt om man bor i en stad.

– Jag började experimentera med det jag hade hemma i köket. Jag insåg att mat-rester och spill ofta passar bra att färga med, säger hon.

Lina Sofia Lundin är utbildad vid Högskolan för design och konsthantverk. Som examens-arbete gjorde hon en liten bok om att färga med naturliga råvaror. Där använder hon bland annat skal från gul och röd lök, avokado-kärnor och te för att färga kläder.

– Det finns en massa pigment i mat som vi inte tänker på, och det är kul att kunna göra något med det som blir över från sådant vi ändå har ätit.

När hon gjorde sitt examensarbete besökte hon organisationer i Indien som arbetar med naturlig färgning. Hon ville se hur de gjorde och vilka effekter deras metoder hade på naturen och på arbets-miljön.

– Jag besökte en organisation som sysslade med ekologisk färgning och är en av de största arbetsgivarna i den indiska delen av Himalaya. Deras färg-ämnen var helt naturliga. Men de använde också soda för att bryta loss färg-pigmentet. De stod böjda över de frätande ångorna hela dagarna utan mun-skydd och handskar.

Företaget färgade mycket tyg och behövde använda effektiva metoder. Därför använde de soda. Lina Sofia säger att det inte går att färga helt naturligt med en god arbetsmiljö i en stor fabrik. Men när man färgar själv hemma går det bra.

Förra året gjorde Lina Sofia Lundin en installation som hon kallar för Daily dyes, dagliga färgningar. Hon klädde hela sitt kök med vitt linne-tyg. När hon spillde något eller hällde ut något i vasken fick tyget suga upp färgerna.

– Det blev en enda lång färgning som pågick varje gång jag lagade mat. Jag ville visa att en fläck inte behöver betyda att något är förstört. Istället för att slänga ett fläckigt plagg kan du färga om det.