­– Det finns en oro bland våra medlemmar för möjligheten att leva ett öppet judiskt liv precis som vilken annan människa som helst i det här landet utan poliser och utan bevakning. Och utan rädsla för att bli utsatt.

Det säger John Gradowski, informationsansvarig på Judiska församlingen i Stockholm. Terrorattentaten i Köpenhamn där bland annat en vakt sköts ihjäl utanför en synagoga har satt sina spår även i Sverige och i Stockholm. Förutom att många församlingsmedlemmar kände mannen så har man beslutat att stänga in all sin kvällsaktivitet. Till att börja med till veckans slut, därefter kommer det att fattas ett nytt beslut.

­– Det är klart att många är besvikna och det finns en del som tycker att det är fel sätt att tackla det på, att vi borde visa att vi inte är rädda, att vi är starka och att vi fortsätter vår verksamhet som vi alltid gör. Men det är en säkerhetsfråga som avgörs på högre nivå och de flesta har förståelse för det, säger John Gradowski.

Den utsatta situationen för judar i Stockholm är inte ny. Sedan Gazakonflikten i somras har hatbrotten mot judar ökat, enligt både Judiska församlingen och Stockholmspolisens hatbrottsgrupp.

­– Tittar man statistiskt sett hur det ser ut så finns det cirka 20 000 judar i Sverige och det är ändå 4-6 procent av alla hatbrottsanmälningar som är antisemitiska. Så det är ganska många i förhållande till gruppens storlek, säger Göran Stanton, utredare på hatbrottsgruppen.

Han säger att Judiska församlingen har arbetat aktivt med att polisanmäla alla händelser, vilket har betydelse för statistiken. Det handlar om att de får in alltifrån två, tre stycken anmälningar per vecka och upp till 5–10 stycken. De vanligaste brotten med antisemitiska hatbrottsmotiv är skadegörelse, olaga hot och hets mot folkgrupp via media.

­– Jag tror att det är jättestora mörkertal. Om man blir utsatt för misshandel är det vanligare att tänka att man ska gå till polisen men vissa kanske skulle behöva gå till polisen varje dag för att de är utsatta på olika sätt, säger Göran Stanton.

Uppklaringsprocenten är inte heller lika hög när det gäller de mindre grova brotten.

­– Är det till exempel ett olaga hot och ord står mot ord och det finns ingen annan bevisning för det hela så kan ju inte vi gå vidare. Det är inte för att vi inte tror på olika saker utan ska man titta på hur vårt rättssystem ser ut så måste man kunna bevisa mer än så, säger Göran Stanton.

Utanför grinden till Stockholms stora synagoga har någon lagt blommor. Det betyder mycket, säger John Gradowski, och berättar att församlingen också har fått flera mejl från privatpersoner som har velat visa sitt stöd. Många församlingsmedlemmar har varit besvikna på att få ickejudar har hört av sig, vänner som bara säger att de tänker på en och att de förstår att det är svårt ­– en liten handling som kan ha stor betydelse, menar John Gradowski. Men även från statligt håll har stödet varit bristfälligt, tycker han.

­– Att den danska statsministern väldigt tydligt och klart stod upp för att ett angrepp på judar är ett angrepp på Danmark och ett angrepp på demokratin, det skulle jag önska mig att vi hade en statsminister här som kunde säga. Och då tycker jag ändå att Löfven på många sätt har varit väldigt tydlig. Men att gå ut och säga det mest självklara väntar vi fortfarande på.

I somras fick Judiska församlingen extra anslag av regeringen för sitt säkerhetsarbete som bland annat har gått till bättre kameraövervakning. Mer än så kan och vill inte John Gradowski inte gå in på församlingens säkerhet.

­– Vi får förlita oss på polisen och polisen i sin tur på Säkerhetspolisens bedömningar som de gör, säger han och fortsätter:

­– Men det är ju ingen hemlighet att det finns polisbevakning framförallt kring den judiska skolan som ligger en bit härifrån. Ingen förälder vill ju komma till en skola eller ett daghem där man möts av inte bara polis utan även kraftigt beväpnad polis, som dessutom är väldigt ovanligt i Sverige. Å andra sidan vill ju ingen förälder riskera sina barns liv så man accepterar att det är som det är men det är självklart ingen idealsituation, säger han.

Det värsta som kan hända nu är att föräldrar till judiska barn väljer att flytta de ur den judiska skolan och sätta de i vanliga klasser, säger John Gradowski.

­– Det är det värsta för det är ju då som rädslan har segrat och vi har tagit ett steg tillbaka. Och även om jag inte själv har barn i den åldern så förstår jag de som gör det mycket väl. Samtidigt är jag orolig för att den judiska gruppen ska sluta sig av rädsla och inte ta den självklara plats som man har i det svenska samhället och det vore en stor förlust inte bara för det judiska samhället utan också för det omgivande samhället.