I lördags dömdes Egyptens ex-president Mohammed Morsi till döden, tillsammans med ett hundratal andra personer. De dömda påstås ha organiserat en massflykt från ett fängelse under upproret mot landets diktator Hosni Mubarak i januari 2011. Domen kommer att överklagas, men blir ändå ännu en bekräftelse på hur långt militärdiktaturen i Egypten under ledning av Abdul Fatah al-Sisi är beredd att gå för att återupprätta den ordning som rådde före den arabiska våren.

När Morsi kom till makten efter Egyptens första hyfsat fria presidentval sommaren 2012 dröjde det inte länge innan han möttes av en växande proteströrelse. I december 2012 bröt dödliga sammandrabbningar ut, för vilka Morsi nyligen dömdes till ett långt fängelsestraff. Att ett ännu hårdare straff - lagens strängaste - nu utdelats för händelser som inträffade under upproret mot Hosni Mubarak är i sig knappast en slump. Enligt regimens logik är det tvärtom naturligt och nödvändigt att oppositionsledaren Morsi straffas hårdare än ex-presidenten.

Egyptens generaler agerar domare och bödlar i ett makabert skådespel. Men vi bör inte glömma den roll västvärlden med USA i spetsen spelar i att understödja den brutala diktaturen, trots alla bekymrade uttalanden. För bara en månad sedan hävde Barack Obama det tillfälliga stopp för vapenexport till Egypten som infördes efter kuppen i juli 2013. Men USA levererar inte bara moderna stridsflygplan, tanks och missiler utan betalar i praktiken också för dem, via det årliga militära biståndet på 1,3 miljarder dollar. En uppgörelse som ger generalerna i Kairo goda möjligheter att tjäna en hacka på mutor och förskingring.

Det är knappast det enda exemplet på hur geopolitiska intressen väger tyngre än de vackra orden om demokrati och mänskliga rättigheter. Men Egyptens symboliska betydelse som arabvärldens kulturella och demografiska centrum ger hyckleriet en särskild tyngd. Sveket mot alla de som offrat livet för sina frihetsdrömmar kommer historien sent att glömma.