Ett av höstens bästa album, skriver Tobias Magnusson om Cements debutalbum.

Det är alltid intressant när musiker från etablerade band visar vad de gör för musik på egen hand. Då inga kompromisser med övriga bandmedlemmar behövs finns möjligheten att förverkliga en egen vision.

Björn Wiking från This is head lämnade den påträngande verkligheten bakom sig när han under ett par vintermånader gick in i Farkosten, vilket är namnet på en musikstudio i Malmö, för att skapa musik under aliaset Cement.

Och nog känns det som att Wiking grottat ner sig rejält bland sina analoga syntar, rullbandspelare och trummaskiner för att noga kalibrera varje enskild ljudkälla på sitt imponerande soloalbum Påträngande verklighet, släppt på vinyl genom det eminenta Malmöbaserade skivbolaget Rundgång Rekords.

Den suggestiva Förgängligheten slår an tonen med mäktiga syntarpeggion, vilka övergår till ett monotont groove i Evigt motlut, där Wiking med finess adderar nya ljudkällor vilket skapar en behövlig dynamik och friktion i evighetsslingan. Överlag känns Påträngande verklighet som ett sammanhållet och organiskt växande album. Trots att skivan är helt instrumentalt blir konceptet aldrig statiskt då Wiking lyckas med att släppa in liv och rörelse i den svävande och atmosfäriska ljudbilden. Den filmiska känslan är genomgående och Wikings förmåga att hitta enkla och smittande syntslingor skapar ett släktskap med John Carpenter, medan de mer ambienta inslagen på albumet för tankarna till Cluster och tidiga Kraftwerk.

Cement skimrar och glöder i höstmörkret. Påträngande verklighet är ett av höstens bästa album.