I underlandets debut Vindlande trädgårdar var en trevlig bekantskap, och nya albumet Drömflygare känns som en logisk fortsättning av Erik Dahl (piano) och Anna Cochranes (fiol) egensinniga blandning av folkmusik och konstmusik.

Mest intressant är det när göteborgsduon väljer att göra avstickare från folkmusikens allfartsväg, som i den drömska Regndans (utan regn) och den vemodiga Ett ögonblick, där dynamiken mellan musikerna lever trots ett försiktigt anslag; dialogen mellan instrumenten blir till försiktiga viskningarna.

Där debuten var något mer spretande och prövande är uttrycket på Drömflygare mer sammanhållet. Mer av filmiska stämningar. Dahl och Cochrane har förmågan att med små medel få sin musik levande, den vecklar ut sig och tar hela tiden nya riktningar.