Att Nadia Nair skulle leverera är ingen överraskning, redan med singeln Hardships visade Nair att en ny stjärna tagit plats på den svenska musikscenen.

Beatiful poetry är en eklektisk skiva som hela tiden tar in på nya vägar. Nairs experimentella pop är atmosfärisk och suggestiv, de österländska influenserna som funnits på hennes tidigare ep Bon Voyage tar plats även här , kanske mest tydligt i Cleopatra.

För tillfället återvänder jag till Blow, som är omöjlig att få grepp om då den ändrar karaktär och låter annorlunda varje gång jag lyssnar på den. Ett exempel på Nairs förmåga att göra organisk pop, som ständigt växer och omskapas.