Neutrals debutskiva Grå våg Gamlestaden var en mindre sensation när den kom ut 2014, en på samma gång både rå och poetisk industriplatta. Sofie Herners vardagsrealistiska poesistycken tonsattes av hårda, gnisslande och distade gitarrmattor.

Den självbetitlade uppföljaren är en logisk fortsättning på den tidigare musikaliska inriktningen. Lika hårt, malande, och vibrerande av vitt brus som tidigare, men med stråk av nya nyanser. Omslaget till Grå våg Gamlestaden pryddes av ett stiliserat svartvitt fotografi på duon. Det nya albumet bygger på samma estetik, men det svartvita bandfotot omringas nu av färgfragment i rött och blågrönt.

Fler färger i dova kulörer kan tilläggas. Utan att ta några större avsteg från det framgångsrika konceptet har även det nakna och primitiva soundet blivit snäppet varmare, lite mer blodrikt. Det fysiska uttrycket är hela tiden närvarande. Själva attityden fångas i inledande Andas; ett avskalat gitarriff upprepas i oändlighet, med samma nödvändighet som vi behöver andas. ”Luften är varm och kall när du andas in/och varm och kvalmig när du andas ut” deklamerar Herner med likgiltig röst – en textrad som kommunicerar med ett textutsnitt från låten Bond ultra mild från förra skivan: ”Luften är liksom grå i lungorna om man andas/ Om man andas, så är luften grå i lungorna”.

Grå vardag snarare än becksvart mörker präglar även den här skivan. Men där persiennerna tidigare var vinklade (Jalusie) finns här ett sökande efter ljusstrimmor: ”Allting går i cykler /…/ Det kommer bli varmt igen” utlovar Neutralt med ett snett leende. Lyskraften i År, Gaze och Ingen Rätt kommer med rätta att föra Neutrals musik långt utanför Gamlestaden.