Det är tio år sedan Per Johansson debuterade med den hyllade Göteborg i päls – en arbetarroman, eller en roman om ett arbete, där Johansson skildrar slitgörat som diskare i ett restaurangkök i Göteborg.

– När jag skrev Göteborg i päls mådde jag verkligen dåligt. Jag gillade jobbet som diskare, men jag diskade för mycket, och gjorde även andra saker för mycket, hade ingen kontroll. Även mitt skrivande var okontrollerat, ofta tog ångesten överhand vilket ledde till att jag inte kunde skriva under långa perioder, säger Per Johansson.

I dag är situationen annorlunda. Per Johansson hittade lugnet då han flyttade från Göteborg till ett torp utanför Borås.

– Efter att ha flyttat hit har jag lärt mig att uppskatta naturen, vilket jag inte gjorde på samma sätt tidigare. När jag satt hemma och skrev i Göteborg kändes det som om jag gjorde något onyttigt och att världen hela tiden pågick utanför. Här har jag även andra sysslor som jag trivs med, som att hämta vatten från brunnen och elda i trädgården, säger Per Johansson.

Det är även på denna plats som Johansson skrivit på Kungsträdgårdens svarta hål, hans fjärde roman, utkommen i början av mars.

Romanen börjar med att författaren Per Johansson blir uppringd av en hovrepresentant som diskret undrar om han vill skriva en bok om Kungsträdgården i Stockholm. Idén sammanfaller på ett märkligt sätt med en av författaren påbörjad roman om bankmannen Paul Werke, som på sextiotalet blickade ut över samma park från sitt ståtliga kontor.

– Jag var intresserad av att utforska en central del i Stockholm. Kungsträdgården är en plats som jag tycker är ganska död, men den bär på mycket historia. Så egentligen började det med en sorts fascination för Kungsträdgården. Tidigare har jag skrivit berättelser som rör sig i utkanten av samhället, men nu ville jag hålla Sveriges centrum i min hand, säger Per Johansson.

Berättelsen snurrar kring bankmannen Paul Werke som tvingas in i ett liv han själv inte kan styra över. Som den ende sonen till bankmannen Frank Werke är hans öde att gå i faderns fotspår.

– Jag har ett starkt minne att jag som barn blir fasthållen och att jag får panik. Det var lite av den känslan som jag ville skapa hos Paul Werke, säger Per Johansson.

Drottningen, Jackie Kennedy och Olof Palme figurerar i romanen, och som alltid när det gäller Per Johansson tar han själv plats i berättelsen.

– Det blir lite magiskt för mig när jag närmar mig gränsen mellan mitt eget liv och historien som jag arbetar med. Till viss del tror jag att alla på sätt och vis försöker skapa sin egen berättelse om sitt eget liv, förklarar Per Johansson. Sedan ser jag inte livet som en färdig berättelse som man kan läsa av, tillägger han.

Hur viktigt är skrivandet för dig?

– Det är ett slags beroende. För mig är det ett sätt att upptäcka världen, utan skrivandet känns det som att saker i mitt liv enbart repeteras, jag får svårt att känna liv utan att skriva.

Att upptäcka världen mer konkret är även intressant för Per Johansson, som har Latinamerika som favoritresmål.

– Jag har varit i Mexiko och Guatemala och förra året i Chile. När jag och min flickvän var där så skedde en stor brand och vi engagerade oss i hjälparbetet. Vi kom väldigt nära människor som bodde där då. Bland annat hjälpte vi till med att bygga upp en fritidsgård för utsatta barn.

Är det erfarenheter som kan dyka upp i en kommande bok?

– Ja, det är inte otroligt. Men det är många idéer och utkast som kommer att strykas på väg mot en färdig bok, säger Per Johansson.