Den här dagen är speciell för Zeljko och Suzanna Santrac, som står bakom Teater Theatron. Det är dagen då de spelar föreställningen Livet i två bitar för hundrade gången.

– Det känns lika speciellt varje gång. Jag får lättare att andas efter att ha genomfört en föreställning, säger Zeljko Santrac.

Pjäsen skrevs tillsammans med dramaturgen Jan Mark för tre år sedan och bygger på Zeljko och Suzanna Santracs personliga erfarenheter utifrån temat migration.

Zeljko Santrac berättar om den starka drömmen om att bli skådespelare, om kriget som tvingade honom att fly till Sverige.

– När jag kom till Sverige år 1996 kändes allt främmande. Himlen var mycket lägre än hemma. På vintern, när solen knappt orkade upp, ville jag ringa polisen. När jag ville satsa på skådespelandet stötte jag på motstånd. På Arbetsförmedlingen frågade de om jag inte hellre skulle starta en kebabrestaurang. Till slut valde jag och några kollegor att starta en egen teaterverksamhet, säger Zeljko Santrac.

Suzanna Santrac växte upp i Göteborg. Hennes föräldrar valde att söka lyckan i Sverige som gästarbetare. Precis innan kriget bröt ut valde de att flytta tillbaka till Serbien, och det var där hon träffade Zeljko.

Syftet med Livet i två bitar är att skapa ett möte mellan människor.

– Vi vill nå ut till en publik som annars inte går på teater, därför spelar vi på olika mötesplatser, skolor och folkhögskolor. Efter föreställningen sätter vi oss tillsammans med publiken och äter soppa och öppnar för diskussion, säger Suzanna Santrac.

– Vi vill ställa frågan: Vad ska vi berätta för våra barn?, tillägger Zeljko Santrac, och förklarar att ett mål vi måste sträva efter är att se varandra som individer och bryta fördomar om varandra.

Livet i två bitar har även översatts till serbokroatiska för att sättas upp i Serbien.

– Det var nervöst att framföra pjäsen där, säger Suzanna Santrac. Kanske främst för att många människor som vi berättar om i föreställningen satt i publiken.

– Det var en mer laddad atmosfär, mer intensivt än hemma i Sverige, säger Zeljko Santrac.

Förutom att de just denna dag spelar Livet i två bitar för hundrade gången firar Teater Theatron femton år som fri teatergrupp. Närmast är de aktuella med en turné med föreställningen Jag går över gränsen, men är ändå kvar, som är en sorts fortsättning av Livet i två bitar.

– Livet i två bitar var dokumentär och byggde på våra egna erfarenheter. Vi kan inte blunda för det som sker nu med den enorma mängden migranter i Europa. Vi försöker berätta om vad det verkligen innebär att fly från ett krig och komma till ett annat land, säger Zeljko Santrac.

– Frågan är hur vi kommer att se på den här tiden i framtiden, frågar sig Suzanna Santrac. Det är viktigt att vi tar ansvar och agerar och att vi slutar dela upp oss i grupper för att istället se varandra som individer.