I en gammal nedlagd skola på landsbygden i Halland huserar teaterkollektivet Rymdstationen scenkonst. Skolmiljön är passande då kollektivet har bildats i samband med att elever på Nordiska teaterskolan under sitt andra år får möjlighet att driva ett eget projekt.

– Vi bor här tillsammans och till en början undrade vi lite hur det skulle gå att både leva och arbeta ihop, men det har gått långt över förväntan. Arbetet med föreställningen görs kollektivt och alla deltar i allt från planering och ekonomi till arbetet med ljud och ljus. Förutom att teaterarbetet ska funka ska vi samsas när vi gör mat och städar, men fördelen är att vi lärt känna varandra väl under processen, säger Frida Boson, som är en av medlemmarna.

Just nu är de inne i en intensiv period av repetitioner inför premiären av De sista vittnena, en föreställning som är baserad på Svetlana Aleksijevitjs bok med samma titel. Boken ingår i hennes uppmärksammade svit Utopins röster – fem böcker som alla bygger på intervjuer med människor som tidigare inte har berättat om hur det var att leva i den stängda diktaturen Sovjetunionen. De sista vittnena innehåller barns egna berättelser och erfarenheter från östfronten under andra världskriget.

– Det var vår regissör Ulrica Almgård som föreslog Aleksijevitj. Till en början var vi lite rädda att arbeta med ett så pass starkt material. Boken innehåller väldigt starka berättelser och det var svårt att till en början se hur vi kunde gestalta dem och tillföra något, säger Frida Boson.

Ett sätt att närma sig materialet var att försöka utgå från barnets perspektiv av verkligheten.

– Även om man inte varit med om hemska erfarenheter kan vi tänka oss in i barnets situation och på så sätt skapa en känsla av samhörighet. Med tanke på hur vår samtid ser ut är föreställningens tema även angeläget i dag. För oss är det viktigt att göra dessa berättelser mer tillgängliga, det är viktigt att fler får ta del av dem. Med vår koreograf Soledad Howe har vi arbetat fram en fysisk föreställning, vi är tretton personer och en tanke som vi arbetat med är att laborera med våra kroppar, förklarar Frida Boson.

Svetlana Aleksijevitj har intervjuat personer och låtit dem minnas krigets brutalitet. Är det en mörk föreställning?

– Jag hoppas på att man kan hämta kraft från vår föreställning, säger Frida Boson.

Det här är en del av en utbildning, kommer ert nybildade teaterkollektiv bestå?

– Vi har verkligen hittat fram till varandra under det här året och ser oss som nu som en teatergrupp mer än en klass. Vi kommer definitivt att finnas kvar i någon form för att skapa fler produktioner, lovar Frida Boson.