Vi måste ha lika lön för lika arbete | Stockholms Fria
Rojin Pertow

Inledare


Rojin Pertow
  • LO har sedan 2015 arbetat för att minska arbetslösheten i landet, som ett led i detta föreslår de nu för första gången sänkta ingångslöner för vissa grupper på arbetsmarknaden.
Fria Tidningen

Vi måste ha lika lön för lika arbete

När även LO vände kappan och föreslog olika lön för lika arbete för vissa grupper aktualiserades frågan om arbetets själva innebörd. Varför arbetar vi och varför ska vi ha lön, skriver Rojin Pertow.

Sedan LO:s helomvändning i februari gällande sänkta löner för nyanlända på arbetsmarknaden har det varit relativt tyst kring frågan. Förmodligen sitter parterna i förhandling kring hur förslaget ska realiseras. Nu när LO, Socialdemokraterna, Alliansen och Svenskt näringsliv alla är överens är det endast en tidsfråga innan förslaget blir verklighet. För den som inte hängt med i den senaste vändan är det enda nya att LO, som länge varit stark motståndare till olika löner för lika jobb nu vänt kappan och föreslagit så kallade ”utbildningsjobb” för nyanlända utan gymnasieutbildning. I korta drag innebär förslaget att nyanlända ska arbeta lika mycket och med samma arbetsuppgifter som sina kollegor fast för en lägre lön. Parallellt ska de även studera på vuxenutbildning, då på kvällar och helger.

Att de borgerliga partierna och svenskt näringsliv länge varit för modellen sänkta löner för grupper som har det knepigt att etablera sig på arbetsmarknaden är föga förvånande. För att inte verka totalt verklighetsfrånvända kombinerar man ofta sina förslag med sänkta skatter för de med lägre lön. Man kan säga att de tar från det allmänna, alltså skatten, för att ge till de som får mindre. Problemet är bara att denna falska omfördelningspolitik lämnar den rikaste parten ännu rikare. Arbetsköparen är vinnaren hur man än vrider och vänder på ekvationen. Anställer de inte mer personal trots att behovet finns får de samma arbete gjort av färre personer, vilket innebär färre löner att betala ut men samma produktionstakt. Finns behovet av personal borde de väl rimligen anställa ny personal oavsett vad det kostar? Men då ska de kunna få rabatterad arbetskraft, så att de fortfarande kan hålla samma produktionstakt men ändå inte öka sina utgifter för att matcha det. Resultatet blir alltså en vinstaffär för arbetsköparen oavsett hur läget ser ut för arbetarna.

Det är anmärkningsvärt att nu även LO väljer att tillmötesgå arbetsköparna, men en mer intressant fråga är vad för slags ideologi som lett fram till detta felslut hos Landsorganisationen i Sverige. Man har ännu inte gått så långt som att föreslå sänkt skatter för sänkta löner. Ett totalt ideologiskt haveri för S-anstrukna LO i så fall, men än är vi alltså inte där. Dock verkar man mer och mer anammat en syn på arbete som självändamål, någonting som ska utföras för sin egen skull. Som om vi finns till för att producera och skapa monetärt mervärde för någon annan.

Att arbeta i ett kapitalistiskt samhälle handlar först och främst om att tjäna pengar. I ett sådant ekonomiskt system är lönen det enda formella incitamentet för någon att utföra en arbetsuppgift för någon annan. Samtliga andra anledningar till att arbeta är sekundära när arbetet utförs i utbyte mot betalning. Argument som att samhället spricker om vi inte har fungerande vård, skola och underhåll hör inte hemma i ett kapitalistiskt system. Det är sant även om ingen lön utbetalas och alla samhällsfunktioner istället är gratis. Likaså att somliga skulle känna ett ”kall” inför vissa yrken. Ett tramsigt argument som ofta används för att rättfärdiga lägre löner inom kvinnodominerade yrken med idén om att vissa älskar sitt jobb så mycket att de inte bryr sig om hur mycket de får betalt. Ja, då kan dessa gott jobba gratis.

Nej, lönearbete handlar om lön. Lönen ska räcka till att betala boende, mat, transportmedel och gärna nöje och avkoppling. Ordningen ska vara: jobba för att ha råd att leva. Inte jobba för att jobba. Det finns ingen mening med det. Om lönerna för ett utfört arbete blir så låga att människor inte kan leva på dem, vad fyller då arbetet för funktion? Att arbeta utan att kunna gå runt med ett vagt löfte om att en dag kanske kunna det, såvida man tillskansat sig tillräckligt med ”erfarenhet” eller vad det kan vara, är direkt människofientligt. Att dessutom arbetsköpare ska kunna sko sig ännu mer på det hela är vämjeligt. Lika lön för lika arbete måste gälla undantagslöst i ett samhälle som gör det minsta anspråk på rättvisa och jämställdhet. Det måste gälla för alla, tummar vi på denna princip frångår vi också att vi jobbar för att leva, inte lever för att jobba.

ANNONS

© 2021 Stockholms Fria