När Jukka Rintamäki under namnet The Northern East släppte singel Made Out Of Chrome överraskade den mig. Inte för att den var briljant, utan för att den var nostalgisk. Låten kändes som ett syskonspår till de mörkt skimrande Axe Man, Money och People Get Real från Silverbullits klassiska Citizen Bird (2001).

Just denna nedtonade och melankoliska sida av Silverbullit har alltid varit den som jag föredragit. Under tre och en halv minut förde mig Made Out Of Chrome femton år tillbaka i tiden. Ändå blir jag lätt förvånad då jag väntat mig att Rintamäki under ett nytt artistnamn skulle ta en annan riktning.

Att Jukka Rintamäki är mångsidig visar hans diskografi. De senaste åren har Rintamäki komponerat instrumentalmusik för film och för scenkonstsammanhang. På skiva finns A Lost Fast One (2014) som innehåller musik gjord till dansverket Before I Change My Mind. Dessutom har Rintamäki gjort musik till spelet Battlefield tillsammans med Johan Skugge, med vilken han har bandet No Science.

Annars är den retrospektiva samlingen Aspirin (2016) en fin introduktion. Där samsas minimalistiska cellostycken, egensinniga och lekfulla utflykter på tramporgel, flippade syntar, brus och vackra melodier.

Under namnet Northern East vill Rintamäki återigen göra poplåtar. Det är vackert, melankoliskt och smått kyligt. Att sommaren snart är här verkar Jukka Rintamäki inte bry sig om. I Petrified Forest förklaras att här råder evig vinter, vilket även albumomslaget visar – ett foto av en ödslig korsning där en gatlykta lyser upp en stor snöhög.

Orgelackorden i inledande Inner City Alarm slår an den mörka atmosfären som sedan håller i sig ända till skira pianotoner klingar ut i avslutande Dark Shadows. Däremellan skingras mörkret av gnistrande syntarpeggion, spetsiga som istappar.