• John Morgan och Daniel Friberg vill nå ut bredare med högerradikal filosofi och praktik. Friberg driver förlaget Arktos, forumen Motpol och Altright.com, seminariet Identitär idé samt nystartade Nordisk alternativhöger.
Stockholms Fria

Möt högerradikalerna på exiluppdrag i Ungern

SFT träffar ”althögern”: unik intervju med Daniel Friberg och tidigare käpphästen John Morgan.

För att få veta mer om tillståndet hos den så kallade alternativhögern och dess flaggskepp, förlaget Arktos där Daniel Friberg är vd, beslutar jag mig att åka till Budapest ett par dagar i april för att intervjua Friberg. John Morgan bor också där, han är tidigare chefredaktör på Arktos men avskedad sedan 2016. Jag träffar även honom.

Mitt första möte blir med John Morgan, född 1973 och uppvuxen i Michigan där han läste litteraturvetenskap vid universitetet. Han beskriver sig själv som en ”obetydlig, ordinär amerikan med stort litteraturintresse”. Som ung student läste han framför allt Friedrich Nietzsche, Oswald Spengler och Ernst Jünger, inom musiken var det Richard Wagner som gällde. En kort tid var han med i en liten vänsterradikal studentgrupp. Han ville bli lärare eller författare och blev fil. kand. i litteraturvetenskap 1997, arbetade sedan några år som administratör vid University of Michigan men hade andra ambitioner.

– Jag hade på känn att det var något som var grundläggande fel i samtiden, säger han.

Morgan fann många svar på sina frågor i Colin Wilsons bok Beyond the Occult: Twenty Years’ Research into the Paranormal från 1999. En ny, positiv existentialism är Morgans ord för Wilsons budskap.

Morgan kom att specialisera sig på verk av identitärer, den europeiska nya högern och integral traditionalism och andra alternativ till moderniteten. Under sin tid på Arktos översatte och redigerade Morgan böcker av författare som Tomislav Sunic, Alain de Benoist, Guillaume Faye och Aleksandr Dugin.

Jag frågar vilka författare som betytt mest för honom. Snabbt nämner han, piggt efter det starka kaffet, Julius Evola, de Benoist och Dugin. Alla tre brukar förknippas med den så kallade radikalkonservatismen som hämtar sin inspiration från framför allt den så kallade konservativa revolutionen, en radikal högerströmning i Tyskland 1914–33. Runt millennieskiftet upptäckte Morgan de Benoist och hans tankesmedja GRECE (”den nya högern”) genom ett specialnummer av den amerikanska vänstertidskriften Telos 1993. Han började alltmer intressera sig för både islamsk sufism och hinduism, hade ledsnat rejält på USA och dåvarande president George W. Bush, i synnerhet efter invasionen i Irak 2003. Han återkommer ständigt till Evola som han menar inte är ”politiskt relevant”, men har ”stor betydelse för individuell utveckling”.

Därefter började han söka likasinnade på nätet och 2009 reste han till Indien i sitt sökande efter alternativ till den materialistiska moderniteten. Han flyttade dit, bodde på ett ashram som tillhörde Hare Krishna-rörelsen och levde enkelt och billigt. Han beskriver det som en ”ödmjuk erfarenhet” vilken erbjöd möjligheten till en ny relation till västvärlden. I Indien mötte han dessutom Daniel Friberg.

Morgan var då anställd på det brittiska bokförlaget Integral Tradition Publishing där han var förläggare för bland andra Metaphysics of War av Julius Evola (en samling essäer från 1930- och 1940-talen) och den finske radikalekologisten (av många benämnd ”ekofascist”) Pentti Linkolas Can Life Prevail? (2009).

Vilken beteckning för den strömning du tillhör skulle du godta?

– Jag ogillar beteckningar, svarar han snabbt men tillägger att han är traditionalist och sympatiserar med den europeiska nya högern (de Benoist, Tomislav Sunic med flera) och med ”Eurasianismen” (Dugins tankar om ett utvidgat ryskt imperium).

Vilka ser du som de viktigaste frågorna i dag?

– Särskilt ekonomin – invandring och kapitalism. Och miljön förstås, tillägger han.

Hur bedömer du det geopolitiska läget?

– Jag hoppades först att Trump skulle åstadkomma något positivt för USA:s roll i världen, men nu är jag besviken, och tror att Kinas och även Brasiliens makt kommer att öka. Inför framtiden tror jag på Dugins scenario, en multipolär värld.

Han säger också, lite förvånande, att han inte tror på en uppdelning av USA efter etnicitet, som till exempel både amerikanska nazister och Nation of Islam gör.

Hans planer för framtiden gäller först och främst att se om han kan få visum för att stanna i Ungern. Han avser att starta ett nytt förlag, Meta Publishing (preliminärt namn), som ska vara något i stil med det ”Arktos var förr”.

Vi kommer nu till en delikat fråga: varför fick Morgan sparken från Arktos? Och varför fick han inte hålla ett anförande vid den årliga konferensen Identitär idé i Stockholm februari 2017? Vi återkommer till Fribergs förklaring. Morgan framhåller deras olikheter: sig själv som den intellektuelle sökaren, Friberg som den professionelle affärsmannen med konkreta politiska ambitioner. Det stämmer i viss mån med mina intryck efter att ha mött båda. Några timmar senare träffar jag Daniel Friberg.

Friberg föddes 1978 i Göteborg, familjen beskriver han som frisinnad. Han har en master i företagsekonomi vid Göteborgs universitet och är specialiserad i företagsanalys, redovisning, ledarskap, marknadsföring med mera. Han har varit verksam inom gruvindustrin (som vd för Wiking Mineral), och har märkbart gedigna kunskaper om hur man sköter ett företag. Den politiska vändningen kom i högstadiet (”1991 eller 1992”) då familjen flyttade till ett område som gränsade till ett annat där runt 30 procent var invandrare, enligt Friberg, mestadels från Albanien och Bosnien.

Alain de Benoist, Guillame Faye och hans ”archeofuturism”, Julius Evola och Aleksandr Dugin är de högerradikala tänkare som påverkat honom mest. Han nämner även den mindre kände ”nationalbolsjeviken” Jean-François Thiriart (som träffade Dugin och de Benoist i Moskva 1990).

– Hela den högerradikala miljön har förändrats totalt jämfört med för tio år sedan, tillägger han och beställer in sin andra äppledryck. Med det menar han dels att högerradikalismen har vuxit, dels att dess inriktning förändrats. Han låter optimistisk.

Hur betecknar du din egen politiska tillhörighet?

– Identitära idéer, ”alt right”, den nya högern och radikalkonservatismen, däremot inte ”högerradikal” eftersom det inte är en rättvis beteckning för alternativhögern, säger han och låter professionell.

Friberg säger att han fått många beteckningar, som ”jude”, ”infiltratör”, att han är ”polerad”. Han säger att han inte är populär bland nynazister. Men efter gymnasiet var han med i nazistiska Svenska motståndsrörelsens ungdomsförbund Nationell ungdom och han var en av de 62 nazister som hängdes ut som ett ”hot mot demokratin” av fyra tidningar den 30 november 1999. Men 2001 utbröt en konflikt i rörelsen och SMR-ledaren Klas Lund uteslöt Friberg.

2006 grundade Friberg sajten Motpol.nu, därför att ”’mainstreammedia’ inte tar in oss”. Här kan man bland annat ta del av Oskorei (Joakim Andersen), en mycket beläst och tillbakadragen man med bakgrund inom vänstern. Friberg ligger också bakom Metapedia, den nya högerns Wikipedia, som startade hösten 2006. Metapedia finns nu på minst 14 språk. 2007 startades också webbportalen och forumet nordisk.nu av det nedlagda Nordiska Förbundet, där Friberg var verksam.

Han är alltså en person med lång erfarenhet av att formulera och sprida högerradikala idéer. Jag är nyfiken på hur han ser på Sverigedemokraterna:

– Det är ju ett politiskt parti och de är därför tvungna att kompromissa… Men man kunde ha kört en hårdare stil. Själv förespråkar Friberg stopp för i stort sett all invandring (”totalstopp”) och repatriering. Men han är inte motståndare till partipolitik, ”det viktigaste är resultatet”.

Vilken är den viktigaste politiska frågan? Utan att tveka nämner Friberg ”demografin”, med dess effekter på ekonomi och kultur. Han menar att invandrare ”föder betydligt fler barn än svenskarna och förr eller senare kommer att utgöra majoriteten”. Det pågår en ”demografisk jihad”, enligt Friberg.

– Ödesfrågan är migrationen och de demografiska förändringar den medför. Alltså att invandrare snart kommer att vara i majoritet i flera länder. Motivet för den politik som varit immigrationsvänlig är ”globalisternas” önskan att slå sönder de etniska nationalstaterna.

Daniel Friberg är intresserad av geopolitik och vill se en multipolär värld med 4-5 dominerande imperier, där den eurasiatiska modellen (ett stort ryskdominerat imperium) står mot den atlantiska modellen (främst USA). Vidare ska samhället vara strikt hierarkiskt organiserat – Friberg ser det gamla ståndssamhället som ”det mest normala”. I hans bok Högern kommer tillbaka. Handbok för den äkta oppositionen (2015) blir dylika ståndpunkter tydliga. En engelsk översättning kom 2016 och franska, serbiska och slovakiska utgåvor är på väg. Förordet har skrivits av Oskorei som bland annat skriver att ”det är tveksamt om det funnits en svensk ny höger Friberg förutan”.

Varför valde du att flytta till Ungern?

– Ungern är etniskt homogent, ett trevligt samhälle med låg våldsbrottslighet och droger, inklusive alkohol, orsakar inga stora problem. Ungern har en sträng narkotikalagstiftning, tillägger Friberg.

Arktos grundades den 12 november 2009 och är nu världens största förlag inom alternativhögern och har även väckt stor internationell uppmärksamhet, vilket varit en ledande målsättning. Med grundandet köptes också Integral Tradition Publishing upp.

– Arktos grundades vid ett möte i Århus där jag och tre andra Motpolmedarbetare från Sverige, Danmark och Norge närvarade, säger Friberg. Vi konstaterade att det fanns ett vakuum att fylla vad gäller utgivare av traditionalistisk litteratur och böcker från de främsta tänkarna inom den europeiska nya högern på engelska. Det skulle vara en av våra ambitioner att fylla detta tomrum.

Arktos har sitt administrativa säte i London men den praktiska verksamheten är baserad i Budapest. Förlaget ger ut runt trettio böcker per år och är uppe i 140 titlar totalt. Vad som ges ut avgörs av en stab av redaktörer, Friberg själv favoriserar texter om den ”nya högern”, traditionalism (inom t ex kristendom och hinduism) och konservatism (bland annat svensken Lars Holger Holm, nu nästan helt bortglömd).

Så kommer vi till brytningen med John Morgan. Han fick som sagt inte hålla sitt föredrag på Identitär idé i Stockholm i februari 2017. Morgan menar att det var hans starka försvar av den nya högern och de Benoist som låg bakom, liksom viss kritik av identitära idéer. Friberg å sin sida framhåller att Morgan fick sparken från Arktos i juli 2016 då han ”misskötte sitt arbete”. Kanske skar sig personkemin mellan affärsmannen Friberg och den intellektuelle Morgan. Oavsett vad som låg bakom är det talande hur lite som måste till för en splittring inom radikalhögern. Fribergs och Morgans åsikter och tankar står ju inte långt från varandra.

Jag frågar också om Fribergs bedömning av Trump och hans tidigare rådgivare Steve Bannon.

– Vi har hela tiden haft en rent pragmatisk syn på Trump som ett viktigt steg i rätt riktning och en enormt legitimerande faktor för nationalistiska och antiglobalistiska strömningar över hela världen.

Men Friberg är medveten om att ingen vet i vilken riktning Trumps politik kommer att utvecklas. Han är givetvis besviken över att Bannon har avpoletterats:

– Jag ser honom som en bildad strateg och en amerikansk kulturnationalist, den kanske enskilt viktigaste aktören som bidrog till Trumps valseger — både via sitt nyhetsnätverk Breitbart och via sin roll som kampanjchef under den kritiska slutstriden mellan Trump och Hillary. Min gissning är att han är hjärnan bakom många av Trumps ”America First”-policys. I Trump-administrationen har det länge pågått en dold och på senare tid mindre dold maktkamp mellan den neokonservativa falangen och Bannon och kretsen kring honom. Dessvärre ser det ut som att de neokonservativa så gott som vunnit den striden, vilket angreppet mot Syrien illustrerar, svarar han initierat.

Fribergs diagnos av västerlandet är att det är statt i förfall. Liberalismen och det politiskt korrekta (feminism, samkönade äktenskap, positiv särbehandling med mera) är rådande norm och det gäller att erövra hegemonin genom kulturkamp mot framför allt den så kallade kulturmarxismen. Vänstern har glömt ekonomins centrala roll och blivit besatt av kvinnors och minoriteters rättigheter och den gamla högern har kollapsat och blivit liberal. I ett sådant läge kan den nya högern vinna framgångar, menar Friberg.

Det kan inte uteslutas att Fribergs idéer och det som förmedlas via hans kanaler sprids och får en större betydelse, inte minst i Östeuropa. Arktos böcker liksom Metapedia finns på allt fler språk som talas i det forna öst.

Innan jag lämnar hotellet köper jag senaste numret av Magyar Demokrata, en av Ungerns tre största veckotidningar för politik och samhällsfrågor och ansedd som en allmän högertidning. John Morgan har tipsat mig om den och i ledaren skriver chefredaktör András Bencsik att den ”djävulskt intelligenta och obevekliga supermakten (med dess ungerska röst George Soros)” vill förverkliga ”den nya, horribla världsordningen” med hjälp av ett nytt proletariat, migranterna. ”Migranterna är annorlunda, de lever ett annat liv och har en annan kultur. De kommer aldrig kunna integreras i den harmoniska, enhetliga europeiska kulturen.” Idag är de ingenting, men de har startat sin vandring för att härska över oss och utrota den europeiska civilisationen, menar Bencsik.

Det låter så grovt att Avpixlat och Fria Tider gissningsvis skulle tveka inför att publicera dylika resonemang. Nog är Ungern ett land där hegemonin har flyttat mycket långt högerut, ett land som inte vill gå i övriga EU:s ledband. Det illustreras inte minst av den affisch jag ser i nästan varje kvarter (se bild).

Fakta: 

Den nya högern

• ”Den nya högern” har uppdaterat det fascistiska tankegodset för en ny tid. Liberalism, globalisering och invandring är huvudfiender och rörelsen härrör från den franska tankesmedjan GRECE (”Forsknings- och studiegruppen för den europeiska civilisationen”) som grundades av Alain de Benoist 1968. Inspirerad av 68-vänstern och den italienska kommunisten Antonio Gramsci blev strategin att arbeta med så kallad metapolitisk kulturkamp. För att nå politisk makt behöver man först få kulturell makt, är tanken – något vänstern anses ha lyckats med. Epitetet ”den nya högern” (la nouvelle droite) myntades av franska medier i slutet av 70-talet. Själva kallar de sig även gärna identitärer eller traditionalister, och numera även altright eller alternativ höger. Några viktiga filosofer är Julius Evola, Alain de Benoist, Guillaume Faye, Tomislav Sunic och Aleksandr Dugin.

• Alain de Benoist (f. 1943) är en ledande tänkare och lade grunden till etnopluralismen. Identitärer förespråkar att olika folkgrupper ska leva åtskilda för att särart och mångfald ska bevaras. Arktos har gett ut de Benoist på engelska, bl a The problem of democracy (2011).

• Aleksandr Dugin (f. 1962) är frontfigur för den eurasiska rörelsen och ser framför sig en multipolär värld där ett starkt ryskt imperium balanseras av ett amerikanskt. Därutöver finns några andra maktcentra. I sin bok Fourth political theory (2009 på ryska, genom Arktos 2012) beskriver han vår tid som de yttersta dagarna och skissar ett alternativ till liberalism, kommunism och nationalism: en radikal konservatism där etnicitet och religiös tradition väger tungt.

• Julius Evola (1898–1974) var en italiensk baron som insåg myternas betydelse för fascismen och skrev om andligt uppvaknande, alkemi, metafysik och andra esoteriska ämnen. I sin bok ”Uppror mot den moderna världen” (1934) dömer han ut den moderna civilisationen och betonar traditionella strukturer i samhället. Han kritiserade också fascismen för att den inte var tillräckligt elitistisk. Evola återupptäcktes av 1960- och 70-talets italienska terrorgrupper på högerkanten och lyfts i dag fram av såväl identitärer som Jobbik i Ungern och Gyllene gryning i Grekland.

• Guillaume Faye (f. 1949) var med i GRECE och har i boken Archeofuturism (på franska 1999, genom Arktos 2010) beskrivit sin utopi: ett kulturellt och etniskt homogent samhälle, starkt hierarkiskt och med fasta samhällsklasser och könsroller. Föreläste på Identitär idé på Armémuseum förra året och sa enligt DN som var på plats att ”den vita rasen står inför en existentiell kris” och att ett ”raskrig” väntar Europa inom tio år.

• Tomislav Sunic (f. 1953) har bl a skrivit boken Against democracy and equality: The european new right (1990), den första boken på engelska om den nya högern.

n

m

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Stockholms Fria