”Privatiserad polis allt vanligare”
Journalisten Kolbjörn Guwallius beskriver i nya boken Ordningsvakter en samhällsförändring där privata företag allt oftare tar över polisens uppgifter – nästan helt i det tysta.
Du har ju skrivit om väktare tidigare. Varför en bok om ordningsvakter, är du inte klar med ämnet?
– När jag skrev Grip till varje pris och läste om bevakningsbranschen märkte jag hur lite det var skrivet om ordningsvakter. Man hör mycket, men sällan bortom blåljusrapporteringen eller ”full person slog ordningsvakt” alternativt ”ordningsvakt slog person”. Jag blev nyfiken.
Så vad har du upptäckt?
– Dels att ordningsvakter har en väldigt kort utbildning, bara 80 timmar. Jag tänkte att om jag går den får jag veta om det kan vara tillräckligt. Jag trodde väl inte att den skulle vara det, men det var ännu värre än jag befarat, jag hann inte hann lära mig någonting utan fick bara en orientering. Dels att ordningsvakter historiskt har vuxit fram som en lösning på polisbristen, vilken tycks ha varit kronisk under 1900-talet, och den verkar ha lösts genom att tänja på vad ordningsvakter kan vara utan lagändringar. Det är en intressant utveckling. Vi går mot en privatiserad ordningshållning utan debatt och utan att förändringar sker på ett ordnat sätt.
Kolbjörn Guwallius beskriver den korta utbildningen som en stor del av problemet. Men många har också lång tid inom yrket, har kanske varit väktare innan de blir ordningsvakter.
– De som har väktarbakgrund har bättre koll på juridik och är bättre rustade för olika situationer. Samtidigt ska väktare i vanliga fall inte handskas med människor utan med egendom. Men det vi ser nu, med politiska krav på allt fler ordningsvakter, är att branschen inte hittar tillräckligt många med väktarbakgrund. Då tvingas de ta in nya som går direkt in som ordningsvakter. Vaktbolagen har tidigare varit hårdare på väktarbakgrund men tvingas tumma på det. Så systemet idag bygger på att du som nyutexaminerad kommer in i ett bra sammanhang. Det blir en fråga om tur och otur.
Hur vanligt är det att man inte har väktarbakgrund?
– Branschen vill inte ge några siffror men säger att det blir allt vanligare. På den utbildning jag gick var det bara ett par som hade väktarbakgrund, annars var det någon industriarbetare, någon från restaurang och så vidare.
Vad hoppas du bidra till?
– Till djupare förståelse kring fenomenet och att det görs en genomlysning av ordningsvaktsfunktionen. För det här systemet är världsunikt, det finns bara i Sverige. Framtida beslut hoppas jag sker med mer eftertanke och på en mer initierad grund. Och jag vill se en debatt om vilken typ av ordningshållning vi vill ha – snabbutbildade privata vakter eller någon form av polis?
– Man har steg för steg flyttat positionerna för vad en ordningsvakt ska vara. Men andra länder klarar sig utan det här yrket och ska vi behålla ordningsvakterna bör vi fråga oss hur andra jämförbara länder kan klara sig. Ett alternativ jag nosar på i boken är om väktare kan få en påbyggnadsutbildning, då tror jag att de klarar de flesta ordningsvaktsuppdrag. Men svåra uppdrag i offentlig miljö kanske man ska överlåta på polisen. Problemet med en kronisk polisbrist har funnits en stor del av 1900-talet, så en variant vore en kortare polisutbildning för de som ska jobba med ordningshållning.
Men då blir det en A- och en B-polis?
– Jo, det blir det, och det kanske är det vi ska ha, skrattar Kolbjörn Guwallius. Det är inte alla polisuppgifter det behövs två och ett halvt års utbildning till. Polisen lyckas ju inte rekrytera tillräckligt många så det kanske är läge att pröva en annan modell, med kortare utbildning och enklare uppgifter. Många ordningsvakter kan säkert övergå i ett sådant yrke med viss påbyggnad.
Ser du något politiskt underlag för sådana förslag?
– Alla partier kommer att ta fram en rad förslag inför valet. Det här är ett sätt att komma åt polisbristen. En annan möjlighet är överföra ordningshållningen till privata bolag, vilket är vad som hänt, och då får man en privatiserad ordningshållning, en C-polis. Det kanske inte är så lyckat.
Varför inte, det fungerar ju på många håll?
– Både och. Det sker incidenter som aldrig bevisas och som inte får rättsligt efterspel. Det handlar om en repressiv myndighetsutövning som i princip står utan insyn från statens sida. Länsstyrelserna har tillsyn av vaktbolag och polisen ska kontrollera ordningsvakterna, men det sker i princip bara reaktivt, efter att något bevisats. Inom polisen finns en helt annan kontroll, och man arbetar med en värdegrund, vilket knappt finns alls bland vaktbolag. Frågan vad som ska vara offentligt respektive privat är alltid aktuell, men jag tror att de flesta är överens om att samhälleliga kärnverksamheter ska bedrivas offentligt. Om man inte börjar reflektera över utvecklingen kommer vi förmodligen fortsätta mot ännu mer privatiserad ordningshållning.
I Stockholm har du tittat på Sergels torg som är en plats där ordningsvakter utgör ett permanent inslag. Det är ett så kallat paragraf 3-område, deras befogenheter har utvidgats hit. Men varför är det ett problem, med tanke på den kriminalitet som koncentreras här? Polisen kan ju inte bemanna hela tiden.
– Man kan inte säkerställa att alla som jobbar där har adekvat erfarenhet och utbildning. Vi pratar om en av de mest mångfacetterade platserna i Sverige, med droger, kriminalitet, tunnelbana och öppet torg. Personer med kort utbildning lämpar sig inte att hålla ordning på en sådan plats och det såg man heller inte framför sig när man skrev ordningsvaktslagen 1980. Så att ordningsvakter får patrullera Sergels torg är väldigt märkligt med tanke på lagstiftningen. Förskjutningen har skett i det tysta utan debatt.
Men är det då inte bättre med ordningsvakter än ingenting alls? frågar Kolbjörn Guwallius retoriskt.
– Kanske, kanske inte. För de kan begå misstag, ingripa i onödan eller på fel sätt och utsättas för risker. De har inte lärt sig riskhantering ordentligt. Så det är varken bra för allmänheten eller ordningsvakterna att sätta dem i sådana situationer. Ett yrke inom polisen kan vara en del av lösningen. Men det är förstås inget man gör i en handvändning, förändringen är långsiktig.
Vakter och väktare
• Skillnad mellan väktare och ordningsvakt är att en väktare jobbar med att bevaka egendom, medan ordningsvakter medverkar till att upprätthålla allmän ordning, till exempel på krogen, i tunnelbanan eller i köpcentrum.
• Ordningsvakter utbildas och förordnas av polisen och har långt gångna befogenheter kring våldsanvändning och tvångsmedel.
• Ordningsvakter har 80 timmars utbildning. Flest timmar läggs på juridik, 20 timmar, konflikthantering och självskydd, 14 timmar samt brand och sjukvård, 14 timmar.
• Antal ordningsvakter i polisregion Stockholm: 2 862 stycken (juni 2017).
• Kolbjörn Guwallius bok ”Ordningsvakter. Nödlösningen som blev permanent” kommer ut den 18 september (Verbal förlag).