Det kan kännas löjligt att jämföra en plats förändring med hur kvinnans ställning sett ut under samma perioder. Men när jag gick över Slussen häromdagen kunde jag inte låta bli att tänka på hur det var att vara kvinna i Stockholm för 20, 50 eller 200 år sedan. Solen sken, jag hade en färskpressad juice i handen och en tjejkompis vid min sida. Vårt mål var Gamla stan och vi diskuterade relationer, Tinder och patriarkatet.

1642 när Slussen såg sitt första ljus var allt annorlunda. Färskpressad juice fanns knappast att köpa och att slösa en hel dag på en promenad måste ha varit ovanligt. Kvinnors uppgift i livet var att föda barn, uppfostra dem och tjäna sin make. Män och kvinnor var inte lika inför lagen, en ogift kvinna hade sin pappa till förmyndare tills hon gifte sig och hennes man övertog rätten att bestämma över både henne och hennes ägodelar. Jag undrar hur 1600-talskvinnan kände inför äktenskapet och om det fanns tid att prata om det med sina vänner. Våra diskussioner om män som saknar tillgång till sitt känsloliv var nog inte ett problem de pratade om på den tiden.

Vi flyttar oss fram till 1850, då en ny sluss stod klar till ångbåtstrafiken som ställde andra krav. Industrialismen hade kommit till Sverige och samhället började förändras. Ibland kallas 1800-talet kvinnans århundrade, ogifta kvinnor blev myndiga och en gift kvinna fick rätt att äga egendom. Det borgerliga äktenskapet förändrades först och blev en relation grundad på romantisk kärlek. Kvinnan var fortfarande ekonomiskt beroende av mannen, men han kallades inte längre hushållsföreståndare utan familjeförsörjare. Det började bli vanligare med bröllopsresa, det vill säga tvåsamhet i avskildhet i den romantiska kärlekens tecken. Romantik, det som jag och min vän saknar. Men inte fastkedjade i äktenskap som på 1800-talet såklart.

Dags att lämna 1800-talet och den så kallade romantiken för att ta oss fram till 1935. Då hade Slussen byggts om igen för den ökande biltrafiken, men också för att knyta ihop andra trafikslag som bussar, spårvagnar, båtar, cyklister och gående. Vilket osökt leder oss till hur livet var för de kvinnor som gick här då. I början av 1900-talet blev skilsmässan laglig (för en del, under vissa omständigheter) så en och en annan skild kvinna promenerade antagligen från Gamla stan till Slussen.

Skilsmässan var inte den enda positiva förändringen. Sexuell attraktion hade också blivit en erkänd grundval för ett gott äktenskap. En svindlande tanke, att det bara var 100 år sedan det först ansågs okej för kvinnor att gifta sig med en man de är attraherade av. Svindlande för oss som swipar bort nästan alla på Tinder. Själva äktenskapet var dock i ungefär samma skepnad som på 1800-talet.

1976 byggdes Slussen om senast. Det var också då debatten om familj och äktenskap exploderade. Giftermålsstatistiken visade att äktenskapen sjönk drastiskt. Samboliv blev allt vanligare. Kvinnorörelsen fick ett enormt genomslag och ingjöt ökat självförtroende hos kvinnor som gemensamt kunde ifrågasätta förlegade tankar.

När Slussen rivs 2017 för att återuppstå i ny form har kvinnors ställning förbättrats avsevärt sedan 1642. Medan jag och min vän ifrågasätter hur vi lever i relationer i dag ökar både äktenskapen och skilsmässorna. Vi vill alltså åt romantiken, men inser snart att det är en bubbla som spricker. Efter skilsmässan säger forskning att kvinnan blir lyckligare och mannen olyckligare. Så vad är det vi letar efter när vi swipar på Tinder?

Det kanske vi aldrig får svar på, men när Slussen byggs om nästa gång kanske kvinnorna ser annorlunda på det vi i dag kallar kärlek och romantik. Den tidens historieböcker kanske förklarar vad som hände med äktenskap och relationer i början av 2000-talet.

Tills dess får vi gå de provisoriska vägarna mellan Södermalm och Gamla stan medan Slussen byggs om och diskutera hur vi vill ha det. Vi har i alla fall friheten att välja om vi vill vara i en relation eller inte – även om det patriarkala samhället fortfarande säger att vi är misslyckade utan en relation.