Gitarristen och sitarspelaren Jerry Johansson följer upp den briljanta skivan The Word Passed By, The Sun Was Going Down från tidigare i år med ytterligare ett album i samma klass.

Återigen leder Johansson en kvartett, nu bestående av Emil Willbas (piano, keyboards, moog), Christoffer Ödman (elbas) och Stefan Örström (trummor).

Det finns tydliga beröringspunkter mellan dessa album och jag lyssnar på On The Verge Of The Last Things Known som en pendang till den förra skivan. Främst skapas likheterna genom Johanssons eminenta gitarr- och sitarspel som sätter sin prägel på musiken. Kompositionsmässigt byggs även här de långa tematiska låtarna upp genom att variera ett riff eller en skala tills ett lätt tranceliknande tillstånd uppnås. Tänk er Träd gräs och stenar med sitar.

Den största skillnaden är att On The Verge Of The Last Things Known är mindre av jazz och mer av psykedelisk rock. De improviserande inslagen och den öppna låtstrukturen gör ändå jazzen närvarande på ett hörn. Men istället för jazzens blå toner är det här musik som skimrar i olika nyanser av rött, en färg som står för energi, hetta och kraft.

På albumets första sida byggs en psykedeliska atmosfär upp som efterhand blir alltmer dimmig. På The Word Passed By, The Sun Was Going Down skapades en klangsamverkan mellan sitar/elgitarr och vibrafon. På On The Verge Of The Last Things Known är det istället Emil Willbas moog som får fånga upp Johanssons energiska utspel. Riffglädje från Johansson och en alltmer ostyrig moog avslutar part one.

Part two är mer trögflytande. Mer elektriskt. Här byggs ett tydligare groove upp genom ett mer intensivt spel från Christoffer Ödman och Stefan Örström. Det expressiva spelet böljar för att ebba ut i partier där Johanssons elektriska sitar ger plats för de indiska influenserna.