I Trönö anordnas årligen en rockabilly-kväll i ortens IOGT-NTO-lokal. Utöver detta evenemang är det tunnsått med kulturhändelser i orten. För Simone Wingfors del passar det utmärkt, det var inte mer av yttre stimulans hon sökte när hon valde att flytta från Göteborg till Trönö.

– Jag drabbades för några år sedan av konstant smärta och fick diagnosen fibromyalgi. Det ledde till både oro och stress, men det har blivit bättre och jag mår bättre på landet. Här finns mycket, förutom musiken, att sysselsätta mig med. I dag ligger det fyrtio centimeter snö utanför huset så det blir att skotta. Sedan kanske det blir en fika med Herbert, min granne som är nittio år, säger Simone.

Ett större kulturutbud finns även inom räckhåll, betonar Simone.

– Söderhamn är närmsta stad och där händer det lite mer. Jag ska själv spela där i morgon. Sedan skulle det vara fint att få till en konsert här i Trönös kyrka, säger hon.

Det är dagen innan albumsläppet. Orosmoln är Simone Wingfors fjärde album under artistnamnet Skatan. Den nya miljön har fungerat som en källa till inspiration.

– Jag har skrivit mycket av skivan i skogen och jag tror att det finns lite mer av tystnad på den här skivan än tidigare.

Albumet har titeln Orosmoln, vad är det som oroar dig?

– Det är mycket som oroar mig, säger Simone och tystnar. Det är lätt att bli orolig för nazister på våra gator och över klimatförändringar.

Mer av svärta blir det när Simone Wingfors på skivan väljer att tolka Bonnie Prince Billys låt Black, som i Simones översättning blir Becksvart.

– Jag gillar albumet I see a darkness som Black är hämtad ifrån. Det var en svår låt att tolka, en riktig utmaning.

Mörkret får inte sista ordet. Den poetiskt betitlade Soluppsjungen avrundar skivan.

– Trots allt är det trösterikt att veta att solen går upp varje morgon, för mig är det en utopisk låt i all sin enkelhet.

På de tidigare albumen har texterna varit på engelska. Att sjunga på svenska tyckte Simone lätt blev klyschigt.

– Jag ändrade mig när fick läsa mycket poesi på låtskrivarlinjen på Biskops Arnö. Jag märkte att det fungerade för mig att skriva på svenska, det är ett språk som är tacksamt att leka med, säger hon.

Skatans pianodrivna pop har fått recensenter att dra paralleller till Regina Spektor. Själv har hon den senaste tiden upptäckt hur bra Frida Hyvönen är.

– Det är speciellt hennes senaste skiva som är på svenska som jag fastnat för. Sedan är jag även förtjust i Pombo och Mattias Alkberg.

Kråkfåglar är något annat som Simone är svag för.

– Skatan gillar jag för att det är en fågel som inte är så upphöjd, istället ses den som lite smutsig och tjuvaktig. Jag har ett annat musikprojekt som heter Raven (engelska för korpen reds. anm) som är lite mer utforskande och konstnärligt, förklarar Simone.

Apropå flaxande, blir du kvar i Trönö?

– Jag har mina föräldrar i Göteborg och pojkvän i Lund, så lite flaxande blir det, skrattar Simone. Framöver har jag en dröm om att bo på en gård med flera personer och där ha konstnärlig verksamhet riktad mot barn, det är en dröm som börjar kännas mer och mer realistisk.