Vilka är då Blameful Isles? Något band i egentlig mening är det inte då det mesta görs av multiinstrumentalisten och producenten Daniel Israelsson.

Precis som förra albumet This Heart Of Our Heart (2017) är Pleroma inspirerat av resor i Asien och Afrika. Det nya albumet växte fram efter ett besök i Dodoma, en by i Tanzania, där ett möte med en shaman ledde till en inre resa som stärkte Israelssons tro på att musik kan göra skillnad. Låten Witchdoctor fångar ögonblicket och försätter lyssnaren i ett meditativt sinnestillstånd genom att väva in pulserande rytmer, röster, orgel, bjällror, böljande basgångar och svävande saxofontoner.

Att plocka ut några enskilda spår på Pleroma är onödigt; helheten är mer än delarna och byggs upp genom en organisk och pulserande ljudvärld. Musiken som Israelsson skapar har rötter i den spirituella jazzen och avtryck från giganter som Pharoah Sanders och John Coltrane är tydliga, men mest går mina tankar till pianisten Lennie Liston Smith. Under 1970-talet spred Liston Smith och hans Cosmic Echoes varm och organisk jazzfusion där budskapet alltid var ”peace and love”.

Blameful Isles fångar upp de kosmiska ekona från Liston Smith och arbetar vidare på konceptet: ”This album is an ode to the realization that music is the universal language of love and compassion” lyder baksidestexten på Pleroma.

Före Liston Smith fanns givetvis John Coltrane vars album Love Supreme (1965) är epokgörande för den spirituella jazzen framväxt. I dag är en av arvtagaren Kamasi Washington vars briljanta album The Epic starkt bidragit till att fler och fler upptäcker genren. Och Blameful Isles är en självklar del i denna våg.

Klart är att Boråsbandet aldrig låtit bättre än på Pleroma. För alla som ännu inte nåtts av budskapet: Blameful Isles is dope!