Debuterande Kate Moses har gjort efterforskningar om vad som hände de där sista månaderna innan Plath dog och skrivit en roman om det. Ett riskfyllt projekt om man vill vara vetenskapligt korrekt, men ämnet är onekligen fascinerande. Det ligger ett mytiskt skimmer över berömda, men olyckliga konstnärer som dött unga. Sylvia Plath har dessutom för många blivit en symbol för svårigheten att kombinera olika roller: vårdande mor, kakbakande maka och konstnär. Länge fick maken Ted Hughes utstå anklagelser om att det var hans otrohet som orsakade Sylvia Plaths självmord. I dag är bilden mer nyanserad och det anses vara Plaths manodepressiva läggning som ledde till självmordet.

Kate Moses roman handlar mestadels om 'det lilla livet'. Sylvia sköter om barnen, målar möbler och syr gardiner. Förtvivlad kämpar hon för att hantera isoleringen och ensamheten sedan Ted lämnat familjen. På morgnarna, medan barnen ännu sover, försöker hon också få tid att skriva, och sakta växer den nya diktsamlingen fram.

Vad som orsakade splittringen i Plaths och Hughes förhållande får man aldrig riktigt veta. Kanske var det vardagstristessen som krossade deras dröm om ett lyckligt, kreativt författaräktenskap.

Kate Moses har ett vackert, poetiskt språk och lever sig in i Sylvias funderingar. Ibland är händelseförloppet så vardagligt att det nästan blir stillastående, men Moses lyckas hela tiden fånga upp läsarintresset igen. Ted Hughes framstår mest som en skuggfigur som ena stunden är frånvarande och den andra tafatt försöker hjälpa till. Han är ingen modern man - det är trots allt sextiotal - men han saknar inte hjärta. Han blir starkt berörd när han läser hennes dikter om deras separation.

Det är inget lätt projekt Kate Moses har gett sig in i. Var går gränsen för vilken vördnad författaren ska ha för verkligheten och de efterlevande, och hur mycket inskränker

autenticitetskravet på hennes egen konstnärliga frihet?

Jag får intrycket att Kate Moses har valt verkligheten framför fiktionen.

Övervintring fungerar bra tack vare språket och inlevelsen, men nästa gång skulle jag önska att Kate Moses använder sin skrivartalang till ren fiktion så att hon inte behöver begränsa sig.

Marja Beckman

Författare: Kate Moses

Översättning: Rebecca Alsberg

Bokförlag: Natur och Kultur