När jag kommer hem efter att ha arbetat i en internationell miljö och lyssnar till den svenska debatten kan jag inte låta bli att tycka att den äger rum i en ankdamm. Det som händer bedöms med vår egen svenska måttstock. Och vi har patentlösningar på det mesta. När jag 1993 skulle åka och tjänstgöra på krigets Balkan frågade en högutbildad svensk kvinna mig: 'Varför ska vi dit? Låt dom slå ihjäl varandra!'
En attityd till internationella konflikter som inte är sällsynt i Sverige. En annan svensk favoritlösning är att om man bara fixar till allmänna 'fria' val löser demokratin resten och man kan lämna konflikten bakom sig. En tredje lösning är: 'Släng ut de korrupta och maktlystna ledarna'.
Min första tanke när jag på Balkan såg familjer plundra grannens hem för att därefter sätta eld på det var - hur kan de!
Men vadå! Jag känner till flera svenska miljöer där detta mycket väl kunnat ske under motsvarande omständigheter en lördagskväll efter att man druckit en halvpanna brännvin. Med ett ledarskap som predikar hat och har mediamonopol samtidigt som det beskrivna beteendet inte resulterar i straff kan det lika gärna hända här hemma i Sverige.

Efter att ha upplevt fria val i en omogen nation som Bosnien Herzegovina och politiken i en mer än femtio år gammal demokrati som Sri Lanka är jag inte så imponerad av resultatet av 'fria val' i fel miljö - jag är dock övertygad om att ingenting annat än demokrati ska vara slutprodukten i statsbyggandet. Lika övertygad är jag om att den inte dyker upp efter de första fria valen i en gammal diktatur eller före detta koloni - det tar några generationer och kräver goda ledare. Människor som inte självklart har trygghet och mat för dagen sätter inte demokratin högst på dagordningen utan fungerar efter Maslows behovshierarki - överlevnad först! Är inte det vad vi ser i den svenska debatten? Den egna ekonomin och bekvämligheten kommer först - demokratifrågor och långsiktig säkerhet är ämnen för en liten elit.
Ett samlat folk har makten och kan avsätta sina ledare - det är bara att sätta fart! Visst, problemet är bara att vi ogärna bryter mot majoritetens beteende. Under december hörde jag många i bekantskapskretsen beklaga sig över julens vedermödor. Likaså har man vid flera tillfällen kunnat läsa 'på-stan-intervjuer' med medborgare som stressar runt efter alla julens 'måsten' samtidigt som de säger att de helst skulle slippa.
Om man då kommer med det goda rådet 'men skit i det då - barn och barnbarn har ju redan så mycket prylar att de inte hinner med att använda grejerna.' Nästa råd är 'vill du göra av med pengarna sätt in dem på ett hjälpkonto för bättre behövande'. 'Egentligen har du rätt men så kan man ju inte göra', blir svaret.
En kolumnistkollega erkände att hennes intentioner att 'våga vägra jul' hade misslyckats - trycket från omgivningen blev för stort. Jag vågade men jag vill inte påstå att det var populärt. Om vi inte ens vågar bryta vårt julbeteende hur många av oss skulle då våga livet för att kasta ut ett maktfullkomligt ledarskap?
DNA-analyser visar att allas vår genuppsättning härstammar från 10?000 individer i södra Afrika. Det märks - vi har lite olika hudfärg, vi beter oss lite olika när vi umgås - men under ytan, i de grundläggande beteendena, är vi alla avsevärt mer lika än olika. Inser vi det blir det lättare att leva ihop.