Göteborgs Fria

Mjukt när Måns går solo

Måns Jälevik, medlem i Her Majesty och med ett förflutet i göteborgsbandet Sludge Nation, har flyttat till Stockholm och gör solodebut. Och då handlar det om rock i den klassiskt amerikanska skolan. Gitarr, bas, trummor, piano, hammond och munspel. Då och då med kvinnlig körsång. Men faktiskt blir det aldrig gubbigt. Eller ens det minsta trött. Snarare tvärtom.

Första singeln Chemical Imbalance öppnar skivan. Och jag skulle nog vilja föreslå att singel nummer två blir Walk Alone. Jag gillar inte riktigt den högljudda och påträngande låten, men trots det blir jag inte kvitt den. Annars är det en mjuk och ganska lågmäld skiva den kraftigt tatuerade Jälevik har gjort tillsammans med sitt kompband The Office of Hearts.
Måns har en mycket behaglig sångröst och är dessutom en skicklig sångare. Och skivan rymmer flera riktigt fina sånger. Själv tycker jag att avslutande Down And Out, med sitt smått suggestiva och försiktiga ackompanjemang, står i en klass för sig. Fantastiskt fint.
Så det här är bara att rekommendera för den som gillar manlig amerikansk rock och är sugen på något nytt, som trots sin klassiska mall lyckas låta modernt, inspirerat och vitalt.

Fakta: 

For The Loveless & The Heartless
Artist: Måns Jälevik
Bolag: Fair Frank/Bonnier Amigo

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

För människan i musiken

”Ett dramatiskt verk av rang”. Så beskriver sångaren Christopher Sander från Ingenting plattan Tomhet, idel tomhet som utkom i veckan. ”Jag vill bara att musiken ska kännas innerlig och ärlig och jag antar att jag skapar musik efter de preferenserna”, säger han.

Årets bästa plattor

Lasse Franck tipsar om sina absoluta favoriter från musikåret 2008 som bjöd på många fullträffar. En liveplatta av John Mayer gör honom grön av avund och Pelle Osslers ödesmättade Ett brus vill inte lämna skallen.

Fria.Nu

Äntligen nytt från The Cult

Som alltid när The Cult släpper ett nytt album skiljer det sig en hel del från det senast släppta. Den här gången råare och kargare rock än tidigare, och det mesta är faktiskt riktigt bra.

Drömskt och välspelat

Krantz debutplatta passar bra att söva småbarn med. Och det är ett positivt omdöme: Krantzs musik erbjuder en möjlighet att fly vardagen eller få en stunds sällsam avkoppling.

© 2026 Stockholms Fria