Utanför det palestinska flyktinglägret Shatila i Beirut markerar en minnestavla och några blomsterkransar platsen för en massgrav där hundratals män, kvinnor och barn ligger begravda. De mördades av en kristen högermilis som släpptes in i lägret av den israeliska armén, i en av de blodigaste episoderna under det 15 år långa libanesiska inbördeskriget. Journalisten Franklin Lamb är en av dem som sökt sig till platsen med anledning av 25-årsdagen av massakern.
– Att minnas är nödvändigt. Dels för att visa vår medmänsklighet gentemot offren, dels för att påminna oss själva om att något liknande inte får hända igen.

Han befann sig själv i Libanon under sommaren 1982 för att samla vittnesmål till en bok om Israels invasion. Liksom många utländska journalister lämnade han landet i samband med evakueringen av PLO, men återvände till Sabra och Shatila två månader efter massakern.
– Det var vinter och lägren var mer eller mindre ett träsk av avlopp och sopor och raserade hem där bulldozrar hade begravt de döda i schaktmassorna. Folk var deprimerade. Många lämnade lägren bara för att ersättas av nya flyktingar. I dag har befolkningen i lägren nästan fördubblats, men infrastrukturen är alltjämt undermålig och fattigdomen utbredd. 25-årsdagen av massakern har inte rönt någon större internationell uppmärksamhet.
– För omvärlden representerar massakern i Sabra och Shatila bara ännu en episod av många i den arab-israeliska konflikten. Och med dagens krig i Irak, med en miljon döda, två miljoner sårade, och fyra miljoner på flykt, så förbleknar till och med den här fruktansvärda massakern i jämförelse, säger Franklin Lamb.
– Samtidigt har den pro-israeliska lobbyn övertygat många om att Israel var oskyldigt och att massakern bara handlade om araber som dödade araber, säger han.

För Franklin Lamb och många andra, till exempel den brittiske journalisten Robert Fisk som var en av de första att gå in i lägret efter massakern, råder det inget tvivel om att den israeliska militären och dåvarande försvarsministern Ariel Sharon bar det yttersta ansvaret. Han pekades också ut som "indirekt ansvarig" av en statligt tillsatt kommission i Israel, och tvingades avgå – för att två decennier senare göra comeback som landets premiärminister.
Med sin senaste bok, The price we pay, som just nu pryder många bokhandlars skyltfönster i Beirut, vill Franklin Lamb uppmärksamma konsekvenserna av Israels krigföring i Libanon under tre decennier. Med sina bilder och vittnesmål från bland annat förra sommarens bombardemang, varvat med fakta kring de huvudsakligen USA-tillverkade vapen som användes, så är det knappast någon neutral skildring av krigets fasor. Bokens uttalade syfte är istället att väcka en kritisk diskussion kring USA:s militära och ekonomiska stöd till Israel.
– Få amerikanska skattebetalare är medvetna om att vi ger Israel 15 miljoner dollar varje dag. Det handlar om mycket mer än de officiella siffrorna, eftersom vi bland annat ger lån som regelbundet skrivs av, säger han.
Jämfört med för 25 år sedan är det i dag lättare i USA att ifrågasätta stödet till Israel, menar han.
– Men det beror främst på de hundratals miljarder som vi spenderar i Irak, och en växande känsla av att vi borde se till våra egna behov. Internet och böcker har ökat medvetenheten, men framför allt har kriget i Irak gjort amerikaner mer beredda att diskutera frågor som var svårare att tala om för några år sedan.