Foto | Araki – Self. Life. Death

Den 4001 fotografier (och en skulptur) stora utställningen visar lekande barn i 1960-talets Tokyo och känsliga porträtt av äldre par, sida vid sida med snörda kvinnokroppar i omöjliga positioner. Färgsprakande bildkollaget Vaginal Flowers samsas med Arakis livsprojekt – realistiska skildringar av hemstaden Tokyo, en stad han trots dess ständiga modernisering alltid betraktat som den ultimata kombinationen av Eros och Thatanos (sexualitet och död). Hos Araki står just sexualitet och död, liv och förgänglighet i fokus. Blommor, mat och nakna kroppar – några av hans återkommande motiv – fungerar alla som symboler för livets samtidiga bräcklighet och sinnlighet samt dödens ständiga närvaro. Referenser till traditionellt japanskt måleri och erotisk konst märks i såväl sexualiserade blomsterbilder som exempelvis den blåkolorerade sviten Blue Period från 2005.

Araki lever enligt devisen "Livet är fotografi" och har således kameran, samt minst en fotoassistent, som ständiga följeslagare. Han har vigt sitt liv åt att dokumentera samtiden och ibland går närmare tio filmrullar åt per dag. Flera av hans projekt består av bilddagböcker, där det dokumentära alltid utgår från honom själv utan anspråk på att vara objektivt. Ett helt rum täcks av polaroidbilder i dagboksform. The Banquet visar närbilder, på samma gång äcklande som erotiskt laddade, av alla måltider hustrun Yoko intog från sin cancerdiagnos 1991 fram till sin död strax därpå.
Starkt påverkad av Yokos plötsliga bortgång har döden blivit alltmer närvarande i Arakis senare projekt. I anknytning till Sentimental Journey, som visar vackra, sorgsna bilder av Yoko under deras liv tillsammans, beskriver han förlusten som "slutet på första delen av min karriär. Den började och slutade med Yoko." Utställningen inleds med den lilla skulpturen Arakis Suicide by Hanging framför ett symbolspäckat foto av terrassen som utgjorde parets gemensamma knutpunkt.

När en av de tre japanska curatorerna i slutet av den guidade visningen frågar om utställningen förändrat vår bild av Araki, är det ingen som svarar annat än svagt mumlande. Och själv är jag osäker. För mig personligen finns ingen motsättning mellan sexuella motiv och större perspektiv på liv och samhälle, och få hade nog uppfattningen om Araki som platt porrskildrare redan innan de sett utställningen. Den kulturella aspekten blir som vanligt svår att frångå, och vad som anses som provokativt i det konservativa Japan, med allt vad censur av könshår på bild innebär, gör nödvändigtvis inte det i vårt mer luttrade västsamhälle. Hur som helst, huruvida utställningens egentliga syfte uppnås eller ej är mindre viktigt.
Araki – Self. Life. Death är en fascinerande upplevelse såväl estetiskt som emotionellt. Och oavsett om du tilltalas av bondage och matsex eller inte finns här garanterat något för dig.