I dag, lördag, arrangeras femårsjubilerande Södermalms poesifestival med inbjudna poeter från Rumänien, Litauen och Sverige. Även till Göteborg flockas poeterna denna helg. Årets upplaga av Göteborgs poesifestival är den 26:e i ordningen.
Och den 30 november är det dags igen. Stockholms poesifestival – Nordens största – är efter många år på Dramatens lilla och stora scen tillbaka på Elverket. Det var här det startade hösten 1997. Madeleine Grive, redaktör för tidskriften 00-tal, drog igång det omfattande projektet.
– Första året var det framför allt en nordisk festival, vi hade 25 författare från hela Norden. Tomas Tranströmer invigde och tände ljus för festivalen och Fläskkvartetten framförde ett specialskrivet arrangemang. Året därpå blev det mer internationellt, då bjöd vi bland annat in persiska poeter.

Madeleine Grive har arbetat med liknande arrangemang sedan 1980 men det var alltså först 1997 som poesifestivalen antog sin nuvarande form.
Festivalen omfattar en mångfald av poetiska uttryck. Dans, musik, uppläsningar och performanceuppträdanden. Så har det alltid varit. Det är en självklarhet, tycker Madeleine Grive.
– Det är inte själva mediet utan uttrycket som gör det till poesi. Huvudsaken är att det är kvalitet i inslagen och att det finns ett konstnärligt och poetiskt uttryck. Det får gärna ha en vass udd och röra olika företeelser i samhället. Vi tror på att poeten är den som har tid att betrakta, reflektera och genomskåda.

Årets festival beskriver Madeleine Grive som modern och "Elverksmässig". Det betyder betoning på författare och poeter som har "spets och skärpa".
Över femtio författare, poeter, artister, dansare och musiker har bjudits in. Till exempel kommer den sydafrikanske poeten John Mateer, den uppmärksammade tyske perfomancepoeten Bastian Böttcher, som framträder till bildprojektioner och ljudkonst, och Anna Piotrowska, som driver ett polskt danskompani.
– Och Sara Stridsberg, naturligtvis, säger Madeleine Grive. Och etablerade poeter som Gunnar Harding och Bengt-Emil Johnson, som även de har ett modernt tilltal. Vi vill lyfta poesi som har ett angeläget innehåll och är både lekfull och experimentell.
Framförandet är viktigt. För att få rätt stämning repeterar artisterna några dagar innan festivalen. När SFT ringer sitter Madeleine Grive och planerar schemat. Försöker få ihop kompositionen, när artisterna ska upp på scen och hur många minuter de får vardera.
– Vi försöker skapa upplevelser, så att det blir föreställningar och inte uppläsningar, förklarar hon.

Är poesins ställning stark i Sverige?
– Egentligen tror jag att intresset är ganska stort. När vi startade var det fullständigt kaos i foajén och lång kö utanför. Så har det varit vartannat år.

Madeleine Grive hoppas även denna gång på ett visst kaos. Det är just mixen av uttryck som är lockande med Stockholms poesifestival.
– Jag ser fram emot explosionen, det som uppstår i ögonblicket. Och jag vill medverka till att initiera oväntade upplevelser. Vi har en ganska trogen och till stor del ung publik, jag tror att de litar på att vi har något spännande varje år. Vi ska vara ett alternativ till den kultur som enbart eller mest tar kommersiella hänsyn. Det här är kultur med kärlek.