Trots att han föreläser för ungdomar i Göteborgsområdet vill han behålla sin anonymitet och kallar sig för Tomas. Men han tycker att information om nazismen är viktigt. Han vet av egen erfarenhet hur lätt det kan vara att bli rekryterad. 1985 flyttade Tomas till Göteborg från Norrland. Den nya situationen och viljan att passa in gjorde att han snart hamnade i nazistkretsar.

– I min nya klass fanns det en grupp som accepterade mig direkt, de andra tyckte jag var för avvikande både i klädsel och i språk. Så jag var lättrekryterad. De tog mig precis i en brytpunkt.

Men de nazistiska tankarna var till en början inget som han tänkte så mycket på.

– Det byggdes på successivt. De utgår ju från de fel och brister du tycker finns i samhället. Så om du är arbetslös så är det invandrarna som har tagit ditt jobb. Har du ingen flickvän så är det de som har tagit tjejerna. Det är enkla argument som är enkla att ta till sig. I mitt fall handlade det om att tillhöra en grupp. Jag hade levt ganska skyddat och hade inte träffat någon invandrare innan jag kom till Göteborg. Men jag köpte fler och fler av argumenten. Jag blev indoktrinerad.

Från 1985 till 1991 var Tomas aktiv nazist, och han begick under den här tiden en del brott. Men främst sysslade han med rekrytering och agitation. Konserter var ett av hans arbetsfält, och han beskriver människorna där som lättrekryterade.

– Det nationalistiska är en bra inkörsport till nazismen. Tror man på nationalstaten så kan man med lite påverkan lätt övertygas om att vilja bevara den.

Vägen bort började med lumpen, som gjorde att han kom långt ifrån kretsarna i Göteborg. Mönstringen kom han igenom tack vare att han var en "långhårig rasist". Granskningen var inte lika strikt då som den är nu. Eftersom han inte var hemma så ofta så bröts kontakten med de gamla kompisarna på ett naturligt sätt.

– Sedan träffade jag en tjej som var från ett annat land också. Jag hamnade i andra kretsar och hade andra människor att prata med.

– Jag mognade helt enkelt. Innan så umgicks jag hela tiden med de här människorna, och det blir en viss stämning och jargong då.

Vad tänker du om dig själv i dag?
– Jag tänker att jag har vuxit upp. Jag har blivit mer kritiskt granskande till det jag ser, och jag dömer inte människor utan att prata med dem först. Jag är mer öppen i dag. Jag har varit ute och rest i världen, och även om personer reagerar på olika sätt ibland så är vi i grunden alla människor. Ett barn på ett och ett halvt år reagerar exakt likadant oavsett var de kommer ifrån.

Han ser på sin fru som just nu väntar deras första barn. Hon är från Latinamerika och på frågan om han i dag har några nazistiska tankar kvar är hans svar ett självklart nej.

Hur ser du på nazismen i dag?
– Den växer, och är mer accepterad nu. Se på partier som Sverigedemokraterna, som inte har en riktig dagordning. Jag tror att det är en farlig utveckling. De kanske inte är nazister, men de är därute i gränslandet.

– Se på valstugekuppen till exempel, de var ju Sverigedemokrater. De hade de här tankarna även om de inte visade det utåt. Det är hat och rädsla som hela ideologin bygger på. Ett av Hitlers första argument mot judarna var att de var rasistiska och inte beblandar sig med andra. Då visste de inte hur ideologin sen skulle utvecklas...

– I dag är rörelsen global – den är stark till exempel i Ryssland, där det finns judeförföljelse.

Tomas menar att ökad information är det enda sättet att få folk att vända sig mot nazismen.

– Ja, att man får folk att tänka efter själva och visar att alla är lika. Att våga skaffa en egen åsikt är viktigt.