Åtskilliga av flyktingarna lämnade Afghanistan i samband med den sovjetiska ockupationen av landet och de efterföljande inbördeskrigen. Nu har de tvingats tillbaka till hemlandet igen där bristen på arbeten, bostäder och hjälprogram är skriande.
Den fyrtioåriga trebarnsmamman Hoden Makhtab tvingades lämna sitt nya liv i Teheran för sex månader sedan.
- Vi bodde i ett hus men tvingades lämna allt efter oss när den iranska regeringen tvingade bort oss. Vi är åtta familjemedlemmar, och trots att det har gått ett halvår så har vi inte fått någon hjälp av de afghanska myndigheterna. De har inte ens besökt oss här, berättar Makhtab.

Hon står utanför sitt nya hem, ett tält som fladdrar i vinden. Här bor hon tillsammans med nästan 400 andra familjer i kvarteret Chamanay Babrak, som ligger mellan olika byggområden i Kabul. Tälten är förankrade med träpinnar i den tjocka leran. Det finns inget rinnande vatten i området och ingen tillgång till elektricitet. De som bor här har smutsiga kläder och många barn springer omkring halvnakna.
I lägret har flyktingar från grannländerna och andra afghanska städer samlats. Vissa berättar att de tvingats flytta från Pakistan, där de levde och arbetade under inbördeskriget. Det finns till och med en del pakistanska flyktingar här, som tvingats fly undan oväder och väpnade strider i hemlandet.
Men de allra flesta tillhör de tusentals afghanska flyktingar som blivit deporterade från Iran under de senaste månaderna. Biståndsorganisationer talar om att det finns hundratals liknande läger som Chamanay Babrak i olika afghanska städer, där tusentals flyktingar tvingas leva under mycket primitiva förhållanden. Sadaf Ismat fryser. Hon berättar att hon tvingades lämna Iran för sex månader sedan.
- Min svärson dödades i en jordbävning i Iran. Vi trodde myndigheterna skulle hjälpa oss, men istället tvingade de oss att resa hit.
Ismat är sjuk och har svårt att äta.
- Vår familj är stor, men jag vet inte vad som kommer att hända oss. Det finns inga arbeten att få och själv är jag så sjuk att jag inte ens kan gå ut och tigga.
En del av flyktingarna lyckas skaffa sig dagarbeten, men de flesta tvingas tigga för sin överlevnad. Vintern i Kabul är hård, men många familjer har inte råd att skaffa ved, och sjukdomarna florerar. De stigande matpriserna har samtidigt lett till att många tvingas gå och lägga sig hungriga.

FN:s flyktingorgan UNHCR och den afghanska staten har biståndsprogram för de afghanska flyktingar som frivilligt återvänder från sin exil i något av grannländerna. Men det finns inga program för de flyktingar som har deporterats.
Många i tältlägret är förbittrade över de iranska myndigheternas agerande. Fazel Ghrias sitter och håller i en identitetshandling från Teheran och berättar att han begav sig till Iran för 20 år sedan. Även i Iran levde familjen i tältläger, men de fick hjälp av myndigheterna - ända fram till för ett halvår sedan.
- En dag sa de 'ni har frihet i ert land nu, så nu får ni resa hem', berättar Ghrias.
Enligt honom tvingades afghanerna upp på lastbilar av iranska soldater, som passade på att plundra flyktingarnas tält på alla värdesaker.
- Soldaterna sa att om vi inte gick med på att resa tillbaka till Afghanistan så skulle de döda oss.

UNHCR bedömer att närmare en miljon afghanska flyktingar har återvänt från Iran sedan år 2001, och att Iran har deporterat 360 000 flyktingar under det senaste året.
Enligt den afghanska flyktingmyndigheten MRRA så har fler än 17 000 afghaner deporterats bara under årets första två månader, trots att man kommit överens med iranska myndigheter att inga deportationer ska genomföras under vintermånaderna.
Iranska myndigheter menar att de deporterade afghanerna är ekonomiska migranter som levde illegalt i landet, inte flyktingar. Men många i Chamany Babrak kan visa upp iranska id-handlingar, vilket tyder på att de haft en officiell status i landet.
Muzafar Khoram, 54, deporterades från Iran för ett halvår sedan.
- Jag arbetade i närheten av min bostad när de iranska soldaterna kom. Vi hade id-handlingar, men det brydde de sig inte om. Vi ville inte resa, men de tvingade oss och skrek 'ut ur Iran' åt oss. De tillät oss inte ens att samla ihop våra ägodelar, utan tvingade oss ombord på lastbilar.
UNHCR:s språkrör Ahmed Nader Farhad säger att FN-organet enbart betraktar dem som frivilligt återvänder till landet som flyktingar. De som har deporteras faller därför utanför UNHCR:s mandat och har inte tllgång till samma hjälpinsatser.
Enligt Abdul Qader Zazai, som arbetar för den afghanska flyktingmyndigheten MRRA, så har landet inte resurser att ta emot de tusentals människor som deporteras. Från afghanskt håll har man därför begärt att antalet deportationer från Iran ska minska.

En tankbil med vatten rullar genom den tjocka lervällingen. Flyktingarna samlar ihop de pengar de har för att kunna köpa vatten medan de små barnen gör plats för tankbilen.
- Vi behöver mat och ved. I synnerhet nu på vintern så har vi inte det vi behöver. Vi har inte fått någon olja, något mjöl eller bröd. Vi är tio personer i min familj och vi är alla sjuka. Jag vet inte vad vi ska göra, säger Khoram.