Det är knappast någon överdrift att hävda att Loa Falkman är en av Sveriges mest mångsidiga underhållare. Han har sjungit alltifrån opera till populärmusik, och samma bredd har han gett prov på i sin skådespelarkärriär.
En av hans minnesvärda karaktärsroller är den medelålders familjefar som blir förälskad i en många år yngre man i Susanne Biers film Pensionat Oskar. Att en folkkär och etablerad skådespelare som Loa Falkman vågade gestalta homosexuell kärlek i en storfilm är värt beröm. Rollen renderade också en guldbagge för bästa manliga huvudroll.
På senare år har Loa Falkman kommit att synas flitigt på såväl bio som i tv. Bara under det senaste halvåret har han synts i två så olika tv-produktioner som SVT:s dramaproduktion Om ett hjärta och i TV 4:s komediserie Ett gott parti, som nu kommit på dvd.
När jag först hörde talas om serien gick associationerna dels till den svenska komediserien Rosenbaddarna och TV 4:s Parlamentet, vars utgångspunkt har varit att göra humor kring det svenska politiska systemet. Ett gott parti har dock inte många beröringspunkter med verkliga svensk politik, även om några avsnitt anknyter till reella politiska skandaler som privat nyttjande av kontokort och dataintrång. Serien är dock inte något inlägg i svensk politisk samtidsdebatt.

Ett gott parti är en renodlad komediserie där huvudpersonerna är politiker eller nära anhöriga till dessa. Loa Falkman, som har huvudrollen, spelar en bortkommen partiledare som ideligen hamnar i brydsamma situationer. Hans rollkaraktär är så till den grad vimsig och splittrad att den kunnat bli pinsamt jobbig, om inte Falkman varit rätt man för rollen. Loa Falkman har en förmåga att göra en roll till sin egen, oavsett om han utforskar homosexuell kärlek eller spelar en fumlig politiker.
Nyligen har Loa Falkman haft premiär i en operaroll. Med tanke på operagenrens begränsade popularitet är det bara att konstatera att fler får glädje av Falkmans skådespelarkonst när han syns i tv eller på film.