Inledare


Jimmy Sand
Fria.Nu

Människor är mer än sin religion

Sedan Sovjetblockets upplösning har det gått inflation i hur konflikter av olika slag tolkas i skenet av religiösa motsättningar. Oavsett om det handlar om Irakkriget, EU:s konstitution eller det mångkulturella samhället så kommer religion på något sätt in i bilden. Få tycks längre tro att konflikter grundar sig i sociala orättvisor och ekonomiska intressen. Hur kan man orientera sig i detta nya politiska landskap?

Det har länge funnits en stark uppfattning bland intellektuella och stora delar av allmänheten att modernisering av ekonomi och teknologi minskar religionens inflytande över samhällsinstitutioner, såväl som över individers medvetande. Denna syn på sekularisering har under de senaste åren blivit ifrågasatt. Man kan ha i åtanke att den religiösa högern är relativt stark i såväl Indien som USA. De är på pappret två av de mest sekulära staterna i världen.

Det kan vara till hjälp att tillämpa Antonio Gramscis uppdelning av ett samhälles överbyggnad i staten och det civila samhället. Staten står för de repressiva medlen i maktutövningen, medan det civila samhället sköter den ideologiska fostran av befolkningen. Exemplen Indien och USA visar att det inte räcker att staten är sekulär. Makten över det civila samhället har också stor betydelse.

Som Robert Putnam visar i sin studie av Italien, Den fungerade demokratin (1996), har ett rikt föreningsliv stor positiv betydelse för demokrati och utveckling. Ser man till stöd för och medlemskap i politiska partier, varaktighet hos lokala föreningar och deltagande i fria val så är det stora skillnader mellan norra och södra delen av landet.

I syd har familjen satt gränser för den sociala räckvidden och legat till grund för ett hierarkiskt beskyddarsystem. I norr har de sociala relationerna nått utanför familjens gränser, ut i en mer offentlig sfär. Det fattigare Syditalien har fortfarande svårt att komma ifatt det mer dynamiska Norditalien.

Den indiske kejsaren Akbar, som var muslim, lagstiftade om religionsfrihet medan kättare brändes på bål i Europa. Islam har utrymme för såväl Usama bin Laden som kejsaren Akbar. På samma sätt är aldrig en muslim uteslutande muslim. Att se människor från Iran, Somalia eller Algeriet som enbart muslimer är inte bara att bortse från ett rikt kulturellt arv av persisk, östafrikansk eller arabisk tradition. Det är framför allt en inskränkning av individers möjlighet att välja sitt sätt att leva. Det nedvärderar civila initiativ från troende muslimer i frågor som i grunden är ickereligiösa.

En politik för kulturell mångfald bygger på främjandet av ett rikt och pluralistiskt civilsamhälle. Med bättre förutsättningar för idrottsföreningar, dansföreningar, filmföreningar, musikföreningar, ekonomiska kooperativ och så vidare så behöver inte etniskt eller religiöst färgade sammanslutningar spela en så stark roll.
Detta gäller förstås inte bara i förorterna. Föreningslivet har ett ansvar att stävja främlingsfientlighet och extremism. Putnam visar hur viktigt det är med ett levande och gränsöverskridande civilsamhälle.

ANNONSER

© 2022 Stockholms Fria