Den sjuka kroppens retorik, åtrå och läsbarhet

Publicerad: fredag 17 december 2004, 11:25 • Uppdaterad: måndag 9 september 2013, 12:49

När jag tänker på att man har velat ge Augustpriset till en kalkonroman av Bengt Ohlsson och inte till Karin Johannisson blir jag arg. Karin Johannissons Tecknen är inte bara viktig för sitt innehåll, den är framför allt viktig för sin form. Språket i Tecknen är gränsöverskridande vackert, kontinentalt och genusrelaterat.

Kultur

Fotografierna som illustrerar texten för oss till en annan tid, men förhållandena i och utanför den sjuka lekamen är desamma. Stanken av sjukt kött, lukten av sönderslitna kroppar omöjliggör inte möten mellan människor.

Tecknen är en historia om medicinmän som behärskar sina mänskliga äckelkänslor inför lorten och sjukdomsstanken för att undersöka sjuka, men också om läkare som klassificerar människor som mindervärdiga.

'Den gamla världens kropp är släkt med kosmos. Den nya världens kropp är autonom men ensam' skriver Karin Johannisson i boken Kroppens tunna skal.

Men i kärlek och i sjukdom är kroppen inte alltid ensam. I Tecknen blir kroppen en mosaik av kött som söker bot, genom sina intima och osägbara ord och genom möten med en annan kropp: läkarens.

Läkarens sätt att undersöka patienten har förändrats under historiens lopp. Om patienten sover, måste läkarens sinnen vara totalt vakna. Än i dag använder läkare känseln och hörseln när de ställer diagnos. I andra delar av världen används smaken och lukten också, men i vår del av världen har dessa sinnen förlorat sitt diagnostiska värde.

Men det finns något ännu mer fascinerande i Johannissons skönlitterära analys. Läkarens kropp möter ibland patientens som en älskares. Den sjuka kroppen, som äcklar även älskaren, finner en vän i läkarens kliniska närmande. Läkaren är åskådare, men det är patienten som fascinerar och väcker åtrå.

Fakta:

LITTERATUR:
Tecknen (Läkaren och konsten att läsa kroppar)

Författare: Karin Johannisson

Bokförlag: Norstedts

Guido Zeccola

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Thore Rösnes och de två fåglarna i trädet

SFTs skribent och min nära vän Thore Rösnes gick ur tiden den 13 januari.

Han kämpade mot sin sjukdom så gott han kunde, men cancern var starkare än han. Thore var publicist nästan hela livet. Han var chefredaktör för Teknik i Norden och Gränslöst - samtidigt. Gränslöst var en musiktidskrift som han och hans fru Gudrun bekostade själva, eftersom de avskydde tanken på att ta emot statsbidrag.

Tidskriften Mana i blåsväder

Fem medarbetare i tidskriften Mana har lämnat redaktionen.
Samtliga är kvinnor: Viktorija Kalonaityte, Victoria Kawesa, Devrim Mavi, Lawen Mohtadi och Paula Mulinari.

Fria.Nu

Jelinek mellan brutalitet och skärpa

Elfriede Jelinek skapar polyfonier av kroppar och experimenterar med språket. Hennes språk är vackert och ångestfullt som en seriell kvartett av Anton Webern.

Dotter till en slavisk jude var Elfriede Jelinek medlem i det österrikiska kommunistpartiet från 1974 till 1991.

När hon fick veta att hon hade fått Nobelpriset skrek hon:

- Jag är sociopat, jag kan inte åka till Stockholm för att hämta priset. Jag är ledsen, men jag kan inte vara bland människor, förlåt mig.

Horla: en saltomortal i livets mörker

På mitt moderspråk har vi tradurre (översätta) som kommer från latinets traducere som betyder transportera (flytta) och också transponera (frakta), ändå inser jag ordet översätta bär på en djupare betydelse av förräderi. Stefan Hammarén försöker återskapa all den språkliga oroskänslan som finns i denna udda novell av Maupassant. Han försöker bevara smaken av 1800talets uttrycksstil, det repetitiva som finns i språket, de enkla, vardagliga orden. Horla är en liten bok som lurar.

Klitty utrotar Folkhemmet

Vi avslutar sommarföljetongen Den vidrige med detta nummer.

Jag står för val och publicering av denna bok, ingen annan.

Mitt val baserades dels på det 'förtryck' - det vill säga censur - boken hade blivit utsatt för. Och dels för att jag tror att yttrandefriheten är viktigare än någonting annat. SFT måste ge utrymme för det mest avvikande, även när det gör ont.