• Ann-Sofi Sidén Stillbild ur QM, I think I call her QM, 1997
Stockholms Fria

Det främmande i oss är en vacker drottning av lera

Ann-Sofie Sidén hör till de konstnärer som bänder och sliter i sådant som förtrycker människor, till exempel det som anses normalt. Hon är skeptisk till det normala. För människan är inte född normal, hon lär sig vara normal. Genom att avmystifiera det normala kan människan förstås bättre och beskrivas på ett djupare, mer meningsfullt sätt. Ungefär så kan man beskriva Ann-Sofie Sidéns konstnärliga utgångspunkt.

För över 15 år sedan skapade hon Queen of mud, lerdrottningen. Som sådan har konstnären bland annat uppträtt insmord i lera på ett varuhus och provat parfymer och oanmäld dykt upp på en vernissage i New Yorks finkulturella sfär.

Queen of mud tillhör alltet. Av filmerna framgår att hon ska återvända till planeten Gimbo. Hennes aktiviteter på jorden - som överträder gränserna för det passande - tycks vara en förberedelse för denna färd. Men hon förstår inte människors regler och genom att härma det normala, som att prova parfym i ett varuhus, påstår hon att hon är som vi. Vi ser det främmande, men det finns egentligen i oss själva. Queen of mud har med åren blivit en genuin karaktär som med sitt djuriska, lite barnsliga och vänliga sätt gestaltar människans omedvetna sida när detta 'lilla jag' konfronteras med en svårbegriplig omvärld. Lerdrottningen har en svår roll i filmen QM, I think I call her QM. Filmen handlar om en paranoid psykiatriker, som hittar henne under sin säng, låser in henne i en cell, övervakar henne genom en tv-monitor, undersöker hennes kropp och utsätter henne för olika experiment. Inte minst i denna film visar Ann-Sofie Sidén sin förmåga att krypa in i olika mentala tillstånd, att skildra händelser utifrån och inifrån samtidigt och filmen skildrar mästerligt tvekampen mellan en rationell, kontrollerande människa och det omedvetna, de oberäkneliga drifternas universum. Tvekampen är verkligen en människans gungbräda och konstnären sätter oss ibland på den ena sidan, ibland på den andra.

Ann-Sofie Sidén har också samlat annonser ur amerikanska psykiatritidskrifter till en förskräckande hysterisk plädering för det normala inför det främmande - alla icke önskvärda tillstånd kan åtgärdas med mediciner.

Som ett led i hennes undersökning av det normala kan man se det nya verket 3 MPH, en 25 dagar lång ritt i film och stillbilder genom i Texas. I skritt, med cowboyhatt på huvudet, tar hon sig fram längs stora och små vägar, genom rika och fattiga kvarter. Hon kommer i samspråk med olika slags människor. Kan detta vara normalt, likna det liv vi lever? Trots mörka händelser och bråddjup bakom leenden kan människan ändå ta sig fram genom världen, fast många gånger på mycket slak lina.

Så vad är normalt? Vi måste ha någonstans att mötas. Strikt kontrollerade människor kan inte mötas i djupare mening, men å andra sidan kan vi inte gömma oss i en egen värld där vi är kungar och drottningar. Idén om det normala gör mötet möjligt. Men då måste vi acceptera det främmande i oss - som en vacker drottning av lera.

Fakta: 

FILMKONST
Ann-Sofe Sidén
På: Moderna museet
Till och med den 26/3 2005 kan man på Moderna museet i Stockholm se utställningen In between the best of worlds med verk av Ann-Sofie Sidén från de senaste 15-20 åren.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Jakt på kopians väsen

Den amerikanska konstnären Elaine Sturtevant har i över 50 år kopierat andras konstverk. Själv talar hon om att repetera. På Moderna museet i Stockholm kan man nu se välkända verk av Wahrol, Beuys eller Duchamp – som hon gjort!

Kolonialismen – en överlevare i det nya Europa

På Index i Stockholm rotar Runo Lagomarsino bland kolonialismens tecken och tänkesätt. Han har också tapetserat om galleriet och väggarna är nu starkt rosa. Tapeterna är ett av verken, men mönstret är format av den spanske conquistadoren Pizarro, som på 1500-talet erövrade Inkariket.

Utflykt i okända världar

Den finska konstnären Eija-Liisa Ahtila är en internationellt framgångsrik filmare som arbetar med skådespelare, till vilka hon räknar djuren som medverkar. På Moderna museet kan man nu se hennes utställning Parallella världar. Många av Athilas verk visas i flera projektioner i ett rum. I dessa flerkanaliga filmer ligger en del av hennes landvinningar: vi ser en människa, samtidigt som vi ser vad hon ser och dessutom något i det rum hon befinner sig i. När uppmärksamheten flyttas från en projektion till en annan känns det som poesi eller dans. Rum och tider blandas samman och drömmar rör sig obehindrat genom vardagliga scener. Detta obehindrade är Ahtilas konstnärliga styrka.

Kitschig Vårsalong med få ljusglimtar

Ibland blixtrar det till när verkligheten kopplas till konsten. Ett fint exempel är Ruben Wättes västar Samhällsproblem, ett av de ganska få intressanta verken på Liljevachs vårsalong 2012. Ruben Wätte har stöpt om MC-gängens skinnvästar och gett tuffa och hårda symboler anpassade till tänka personalvästar för Migrationsverket (en vakande kobra), Försäkringskassan (örn angriper person i rullstol) och Arbetsförmedlingen (handklovar, gem och pennor). Ruben Wätte bor i Järna och studerar på Konstfack i Stockholm.

Konst som utforskar solidaritetens gränser

Med filmen och konsten som verktyg undersöker Konsthall C i Hökarängen frågor om solidaritet och politisk handling, om vänsterns möjligheter att skapa en bättre värld. Utställningen har byggts kring filmen En ömsesidig sak av Petra Bauer, Marius Dybwad Brandrud och Kim Einarsson, som handlar om Israel-Palestinakonflikten. I filmen intervjuas sju kvinnor, som representeras av skådespelare. Trots försiktiga frågor är kvinnorna måna om att berätta och diskutera konflikterna i sina liv, konflikter som i hög grad har kopplingar till Israel-Palestinakonflikten.

© 2025 Stockholms Fria