På Sri Lanka har snabbt en rad kvinnoorganisationer för återuppbyggnad bildats. De är oroade över den nästan totala frånvaron av kvinnoröster i återuppbyggnadsarbetet. Under ledning av Visaka Dharmadasa, som tidigare grundat Association of War Affected Women, har kvinnorna bildat Tsunami Women's Fund och kräver nu plats i de sammanhang där återuppbyggnadspolitiken för landet utarbetas.

I en artikel i Christian Science Monitor skriver två amerikanska experter inom katastrofuppbyggnad, Swanee Hunt och Don Steinberg, om att på Sri Lanka, liksom internationella givarorganisationer, gör klokt i att lyssna på Dharmadasa och den nya organisationen. Detta av två skäl: kvinnor är sannolikt de värst drabbade, och kvinnor har visat sig vara nyckeln i återuppbyggnadsarbete efter andra katastrofer och konflikter i världen.

Orsaken till att kvinnor kommer i skymundan också efter katastrofer är att biståndet ofta hanteras bokstavligen män emellan. Efter en katastrof har kvinnor större svårighet än män att få tag på de identitetshandlingar som krävs för att få tillgång till mathjälp, hälsovård, utbildning och annan hjälp. Lagar eller sedvänjor i olika länder diskriminerar kvinnors äganderätt till mark och annan egendom, vilket ökar svårigheten att få återuppbyggnadshjälp.

Kvinnor som tvingats lämna sina hem är särskilt utsatta för sexuellt våld och trafficking. Till det kommer att mäns våld inom familjen ofta ökar när deras försörjningsmöjligheter försvinner i en katastrof. Och när katastrofhjälp är det som gäller kommer åtgärder för reproduktiv hälsa långt ner på listan, vilket kan leda till ökad barn- och mödradödlighet.

Men Hunt och Steinberg poängterar att kvinnor är långt ifrån bara offer. De är också själva nyckeln till återuppbyggnad. Hjälpprogram måste innefatta kvinnor redan på planeringsstadiet, inte minst för att kvinnoorganisationerna i Sydasien har en unik förmåga att sköta

utbildning i hälsofrågor, förvärvsmöjligheter och traumarådgivning. Kvinnor visar sig ofta vara bättre lämpade att arbeta över etniska,

religiösa och politiska skiljelinjer, vilket är särskilt viktigt i områden som Aceh i Indonesien och i norra Sri Lanka. Kvinnor satsar också generellt mer pengar på social återuppbyggnad än vad män gör.

Detta har stora hjälpprogram som World Food Program, WFP, lärt sig. För att hjälpen verkligen skall komma hela familjer till godo har WFP sedan länge en policy att 80 procent av katastrofbiståndet skall delas ut till kvinnor.

Leif Ohlsson, omvärldsbilder.se