De två äldre syskonen Jennie och Ursula, fantastiskt gestaltade av Judi Dench och Maggie Smith, bor ensamma på den engelska landsbygden.

Deras liv är inte alltför händelserikt - de påtar i trädgården, promenerar längs stranden och dricker te.

En morgon förändras deras stilla liv när de upptäcker en ung, utländsk man som spolats upp på stranden.

De bär upp honom till deras hus och under hans konvalescens blommar starka känslor upp.

Ursula, som kunde vara den unge mannens mor, släpper loss förträngda känslor och kan inte hindra attraktionen hon känner.

Den unge mannen, Andre, visar sig vara från Polen och på väg att söka lyckan i New York. Han visar sig även vara en virtuos fiolspelare - vilket uppskattas på den lokala puben.

Ladies in Lavender är en småtrevlig, puttrande film lika brittisk som en eftermiddag framför tipsextra (åtminstone för i tiden då engelska ligan visades). Tänk Gosford Park eller Ett rum med utsikt.

Problemet med Ladies in Lavender är att den trampar vatten, det händer inte mycket i filmen. Andrea blir bättre, spelar fiol, lär sig lite engelska, träffar ung flicka som visar sig ha en begåvad violinspelare till bror vilket leder Andrea till de stora konserterna i London.

Charles Dance misslyckas med att fördjupa berättandet och gå in på djupet i sina karaktärer. Filmens behållning är det dynamiska samspelet mellan Dench, Smith och Daniel Bruhl - europeisk films nya stjärna från filmer som Goodbye Lenin och De feta åren är förbi.