SL slösar bort satsning på bränslecellsbussar
Nu kommer bränslecellsbussarna som bara släpper ut vattenånga att försvinna ur Stockholms gatubild. Sedan den 24 augusti har tre bussar trafikerat linje 66, mellan Sofia och Reimersholme. Att låta dem fortsätta ett år till skulle kosta SL 10 miljoner kronor och det anser man sig inte ha råd med. I stället kan bussarna bli museiföremål eller säljas till de sju övriga städerna i Europa som tackat ja till ytterligare ett försöksår.
Efter drygt ett halvårs testkörning kom SL fram till att bränslecellsbussarna fungerade så bra att de beslöt att köra dem i reguljär trafik. Både projektledning, förare och passagerare var mycket nöjda. Bussarna är betydligt tystare och miljövänligare än de stinkande och stånkande dieselbussarna.
Stockholm och åtta andra europeiska städer har prövat bussarna i drygt ett år. Bussarna ingår i projektet CUTE, Clean Urban Transport for Europe. Projektet syftar till att testa ett nytt, helt avgasfritt alternativ för kollektiva transporter i storstäderna. Bussarna drivs av vätgas som framställs genom elektrolys av vatten. Enkelt uttryckt är det elektrisk ström som får vanligt vatten att dela sig i vätgas och syre. Den elkraft som används kommer från förnybara källor för att hela kedjan ska bli utsläppsfri. Vätgasen produceras av Fortum på Södermalm och vid bussdepån Söderhallarna finns den specialbyggda tankstationen.
I november har bussarna testats i två år och SL vill inte förlänga testtiden med ett år. Det vill de övriga städerna förutom tyska Stuttgart. Hela projektet har kostat 60 miljoner kronor. SL är huvudfinansiär och har betalat 28 miljoner kronor, men så äger de också bussarna som kostat 11 miljoner kronor styck. Om SL skulle fortsätta med projektet ett år till skulle det innebära en ytterligare kostnad på 10 miljoner kronor. Och det är inte SL beredd att betala.
- Det är en oförutsedd stor summa som tillverkaren Daimler Chrysler begär och som inte är skälig, säger Lars Nordstrand, chef för SLs affärsenhet.
Han berättar att SL varit mycket nöjd med bussarna. Skulle tillverkaren inte ha begärt de extra 10 miljonerna, skulle SL gärna låtit dem rulla vidare på Stockholms gator.
- Om vi hittar medfinansiärer är vi villiga att fortsätta projektet, säger Lars Nordstrand.
Annars vet SL inte vad man ska göra av bussarna. Kanske hamnar någon på museum, kanske går de att sälja till de andra sju städerna som väljer att pröva dem ett år till.
I Stockholms miljöprogram för 2002-2006 står det att luftföroreningar och buller från trafiken ska minimeras. Kollektivtrafiken ska vara väl utbyggd och baserad på miljöeffektiva fordon och drivmedel.
Hur rimmar det med att inte fortsätta med bränslecellsbussarna?
-Det här har varit ett försöksprojekt som inte kan vara för evigt. Vad som är intressant är vad det leder till i framtiden, med renare fordon. Inte förrän om 10 år kan de vara färdigutvecklade och massproducerade så att de inte blir så dyra, säger Eva Sunnerstedt på miljöförvaltningen i Stockholm. Hon säger att även om bränslecellsbussarna är mycket rena, handlar det också om att se var energin kommer ifrån.
I Stockholm har det gått bra med grön el, men det gäller inte för alla inblandade städer. Även de etanol- och biogasdrivna bussarna som SL har är miljövänliga.
- Men om SL får stats- eller EU-bidrag för att fortsätta ett år till, vore det bra, säger Eva Sunnerstedt.