- kampen

- fortsätter!

- sexismen

- ska krossas!

Det är mäktigt.

Att gå längst bak i ett vindlande demonstrationståg av hopp,

se hundratals silhuetter mot skymningen.

På närmare håll är vi rader av vänner och bekanta, med färgglada mössor och kramar och feministmärken på kinderna.

Det är stillsamt i år

inga trummor och

ingen dans. Men

då och då drar någon igång en slagordsramsa och vi

sveps in i det större: fylls av känslan av att ja, det är nununu jämlikheten ska komma och vi är många här för att kämpa för den.

Människor går förbi oss på sina kvällspromenader, vi skriker lite högre. Skriker så orden ska nå genom spårvagnarnas fönster och

in i individerna som så sömniga

lutar sig mot dem.

Mansröster blandas med kvinnornas när vi skriker att

- patriarkatet

- ska krossas!

Jag tror det är dags att låta slagorden om systerskap blandas med kampvisor om syskonskap.

Kampen för kvinnor är kampen för mänskligheten, jag tror allt fler förstår det.

Vi vandrar över Göteborgs frusna gator,

tillsammans och framåt.