Teater: Pustervik

Föreställning: Mitt liv som tjock

Av och med Lotti Törnros

Det är inte ofta en skådespelare får applåder för sin prestation redan innan pjäsen. Men Lotti Törnros berättar för publiken hur hon känner inför pjäsen och hur hon är väldigt nervös och rädd och får en applåd. På samma sätt fortsätter 'Mitt liv som tjock' på Pusterviksteatern. Det är en extremt personligt och hållen monolog som utmanar det politiskt korrekta och det passande. Tjocka människor får inte ta plats, 'sticka ut på fel sätt' och detta gäller speciellt tjocka kvinnor. Vårt samhälle accepterar inte tjocka människor om de inte skäms för sig själva.

I pjäsen får vi följa Lotti i olika åldrar. Hon är sju och ska precis börja skolan och är så glad för att hon har fina kläder och samma namn som fröken. Tjejgänget låter henne inte vara med och hoppa rep; 'för du är tjock'. 'Jaså, jag trodde jag var Lotta, Ann-Charlotte'. Sjuåringen hade inte vett att skämmas för sig. Men hon lär sig.

Hon är femton år, pendlar mellan extremt självförtroende och totalt självförakt. Hon kan inte bestämma sig för om hon ska njuta av eller skämmas för sin sexuella lust. Självförtroendet finns bara i att vara eftertraktad av killar. Hon blir utnyttjad och skyller det sig på sig själv.

Hon är vuxen och läser tidningar som talar om för henne hur hon ska se ut, hur hon ska träna och vad hon behöver äta. Men Lotti vill inte vara med längre, hon vill starta en proteströrelse och aldrig mer vägra sin kropp mat när hon är hungrig, oavsett om hon går upp eller ner i vikt.

'Mitt liv som tjock' är en pjäs som slår hårt i magen och vid ett par tillfällen får jag svårt att andas. Den är så utlämnande. Men Lotti lämnar inte bara ut sig själv, hon lämnar ut oss alla och våra kroppsnojjor. Hon gör det med en värme och publikkontakt som är får skratten som kommer ofta att vara så befriande.

Det är nog det enda sättet att komma åt problematiken som fetma utgör i vårt samhälle. Man får inte låta folk komma undan, det är nödvändigt att visa upp och lämna ut sig själv. För tjocka människor lever ofta i ett vacum där alla mörkar förekomsten av övervikt. Och som alltid när något är känsligt och jobbigt så är det genom skrattet och humorn som man når flest människor, får dem att tänka till.

Detta lyckas Lotti Törnros med och hon spelar verkligen ut hela sitt register: fysiskt, vokalt och i sina miner är hon de olika åldrarna hon spelar. Hennes oro innan pjäsen var helt obefogade, 'Mitt liv som tjock' är en oerhört stark pjäs.