Artist: Efterklang

Scen: Stenhammarsalen

Efterklang, vilket vackert och passande namn för detta musikkollektiv som bygger upp musik med lager på lager tills böljande ljudmattor uppstår och avtar med orkanliknande dån.

Efterklang börjar konserten ganska försiktigt; pianot och fiolen lägger melodier medan laptopbrus mullrar i bakgrunden. Mads Brauer, som verkar vara lite av en kapellmästare, lunkar fram och tillbaka och räknar in trumpet och trombon innan han närmar sig mikrofonen för att likt ett av de övriga instrumenten lägga ett lager i Efterklangs orkestrala musik. Man hör nämligen inte vad han sjunger, endast enstaka ord når fram.

Ett närbesläktat band är Godspeed You Black Emperor, som när de var i Göteborg nästan rev Musikens Hus med deras mäktiga och bombastiska orkesterattacker, som med envis tålmodighet, långsamt byggdes upp innan den kreverarade. Vacker och utmanande musik. Efterklang nöjer sig med att skapa vacker musik, här finns inte mycket som skaver eller provocerar.

Uppenbara paralleller är isländska Sigur Rós och Múm, som även de bygger upp starka och filmiska ljudmattor. Någonstans hör jag en hel del av Penguin Café Orchestra hos Efterklang, samma lekfullhet och nyfikenhet och även förtjusningen i användningen av alla upptänkliga instrument.

Stundtals känns det som att sitta på en lunchkonsert i gymnasiet. Och den här konserten har musikskoleeleverna fått botanisera vilt i instrumentförrådet: trummor, bas, gitarr, fiol, trumpet, trombon, melodica, miniharpa, klockspel....det finns ingen hejd på Efterklang. Känslan av skolkonsert kanske förstärks av osäkerheten och valpigheten hos bandet; de skulle behöva mer intensitet och närvaro för att engagera publiken. Först efter en halvtimme välkomnas vi till en speciell kväll av gitarristen, speciell i det avseendet att man inte får röka och att deras kompis Karim, som står för den visuella upplevelsen med projektioner, inte kunde medverka denna kväll.

Det är inget större problem. Efterklangs filmiska musik framkallar sina egna bilder, det är bara att sluta ögonen och se filmen som deras musik utgör ledmotivet till.