Nya bomber i USAs anfallskrig
Strax före tvåårsdagen av USA:s krig mot Irak släppte de neokonservativa i Washington en ny bomb riktad mot den fattiga delen av världen: George W Bush nominerade USAs biträdande försvarsminister Paul Wolfowitz till ny chef för Världsbanken.
I onsdags valde EU:s finansministrar att sluta upp bakom nomineringen, som i praktiken var att betrakta som en utnämning, och i torsdags bekräftade Världsbanken tillsättningen på sin hemsida. Traditionen bjuder att det är USA som bestämmer vem som ska leda Världsbanken, medan EU beslutar om ny chef i Internationella valutafonden, IMF.
Utnämningen av högerhöken Wolfowitz ger en tydlig fingervisning om vad USA vill med sin politik. Nu, eller 1 juni när han tillsätts, polariseras institutionerna Världsbanken och IMF än mer. Världsbankens framtid ligger nu i händerna hos de neokonservativa i Vita huset. De många trasiga och utfattiga länderna världen över som bäst behöver ekonomisk hjälp har ingen reell makt och saknar ofta insyn i de korridorer besluten om ledare tas.
Omfattande protester har genom åren ägt rum i den fattiga delen av världen mot de hyperkapitalistiska institutionerna. Svaret har blivit påtvingade privatiseringar mot eventuell utlåning av pengar.
För att Världsbanken och IMF ska låna ut pengar till fattiga länder kräver de en total öppenhet och ett demokratiskt styre. Men när ledarna för Världsbanken och IMF själva ska utses sker det bakom lyckta dörrar. En paradox som visar att demokratiska metoder helst används så länge det passar ens egna intressen. Om Världsbanken och IMF ska vara kvar i strukturer som liknar dagens, är en demokratisk reformering en absolut nödvändighet.
Världsopinionen har länge kritiserat USA för dess unilaterala militära strategier. Tyvärr stakar utnämningen av Wolfowitz ut en fortsätt väg för genomförandet av total världspolitisk hegemoni för ensamvargen USA. Detta eftersom makten i Världsbanken nu stärks än mer för de neokonservativa krafterna.
Wolfowitz fungerade som en av ingenjörerna bakom USAs krig mot Irak, ett krig som mer och mer ser ut att ha förts till gagn för USAs ekonomiska intressen och makt i regionen. Som chef för Världsbanken ska nu Wolfowitz bland annat ansvara för bistånd och utvecklingsfrågor, alltså rimligen se till de fattigaste och mest utsattas bästa. Den logiken rimmar illa med bomberna över de fattiga i Irak. Kritik har också framförts, bland annat från paraplyorganisationen Forum Syd, att Wolfowitz helt enkelt saknar erfarenhet av utvecklingsfrågor.
Fundamentet i den globala kritiken är alltså dubbel. Först vänder den sig mot det system som möjliggör USAs utnämning av Paul Wolfowitz. Sedan vänder den sig mot hans lämplighet på den posten.
De som kanske bäst symboliserar Bush utnämning av Wolfowitz är de neokonservativa själva. På USAs försvarsdepartements hemsida visas hur supermaktens väg mot 'fred och demokratisering' faktiskt har förts: genom preventiva bombkrig.
Sannolikt blir svaret på hur USA ska behålla sin världspolitiska hegemoni detsamma.