Både USA och Kina är intresserade av Sudans oljetillgångar. USA har tidigare också drabbats av terrordåd utförda av sudaneser: USA:s ambassad i Dar es-Salaam, Tanzania, sprängdes 1998 bland annat av folk från Sudan. Så Washington vet att försöka hålla Sudan så stabilt som möjligt.

Södra Sudans president, John Garang, dog i en helikopterolycka i slutet av juli i år, bara tre veckor efter att fredsavtalet mellan regeringen i Khartoum och den sydsudanesiska gerillarörelsen SPLM hade ratificerats. Då utbröt svåra kravaller i landet som bedömare misstänkte kunde leda till ett nytt inbördeskrig mellan norra och södra Sudan. Ett sådant inbördeskrig vore inte önskvärt för vare sig USA eller Kina, varför USA sände Condoleezza Rice till Khartoum för att få ett slut på oroligheterna.

USA:s ekonomi är beroende av ett kontinuerligt oljeflöde, och historien visar att Washington är, i dess direkta form, beredd att gå över lik för att få tag på så bra och så mycket olja som möjligt. Orkanen Katrinas härjningar i New Orleans, ett av de viktigaste geografiska områdena i USA:s oljemaskineri, slog ut flera viktiga delar av USA:s oljeindustri. Samtidigt når priset per fat av råolja nya toppnoteringar.

Kinas ekonomi går dock på högvarv och rusar framåt, Sudans olja kan komma att spela en betydlig roll i det sammanhanget. Kina gick i mitten av 1990-talet ihop med Sudan i ett så kallat 'samriskföretag' för att leta mer olja. Landet är nu den största importören av sudanesisk olja: förra året importerades sex procent av Kinas oljetillgångar från Sudan.

Och experter hävdar att det vore överraskande om Kinas oljeimport från Sudan inte ökar markant de kommande tio åren.

Den infrastruktur som byggts upp i Sudan, för att tjäna regeringens oljeintressen och i förlängningen USA:s och Kinas, har byggts med hjälp av företag från bland annat just USA och Kina, enligt Christian Aids rapport The scorched earth. Dessa länder har också byggt upp hela Sudans oljeindustri: öst in pengar i olika projekt och hjälpt till med teknologisk expertis, för att skapa ett starkt och växande oljeflöde ut från Sudan. I det svarta guldets namn har Khartoumregeringens trupper och regeringsstödda milisgrupper tömt strategiska områden på civila och dödat hundratals syd-sudaneser, medan många andra har fått lämna sina hem vind för våg.

Kapitalet och den repressiva staten sitter alltså i samma båt.

Ett steg mot ett Sudan utan oljekrig kan vara en konferens som hålls i Kenyas huvudstad Nairobi 17-18 oktober. Den behandlar Sudans framtid som oljeexportör och medverkar gör bland annat representanter från Världsbanken, transnationella oljeföretag och Khartoums universitet. Men också södra Sudans gerillarörelse SPLM och röster från det civila samhället.

Omvärlden måste hålla ett öga på utvecklingen i Sudan och se till så att varken USA, Kina eller Khartoumregeringen begår några humanitära överträdelser mot det sudanesiska folket och att naturresurserna i Sudan också kommer folket i landet tillhanda. Oavsett om de är födda i norra eller södra Sudan.