Stockholms Fria

Inte riktigt en sovjetisk Anne Frank

När den sovjetiska säkerhetspolisens arkiv för några år sedan öppnades och blev tillgängligt för allmänheten hittade man däri en dagbok skriven av en ung skolflicka i Stalintidens Moskva.

Nina Lugovskaja, dotter till en socialrevolutionär som till följd av sina politiska åsikter förvisats till Sibirien, är tretton år då hon börjar skriva. Dagboken tar sin början när hennes far återvänder från sin exil till ett Moskva som tillhör bolsjevikerna.

Genom inflytandet från sin far, och genom personliga erfarenheter av den säkerhetspolis som övervakar honom, kommer Nina att avsky den sovjetiska regimen. Framför allt kommer hennes hat att koncentreras mot den person som under hennes ungdomsår var Sovjets absoluta maktcentrum - Josef Stalin. Fräna formuleringar riktade mot bolsjevikerna är vanligt förekommande, och stundtals är kritiken förvånansvärt välformulerad, men Nina Lugovskajas dagbok är ändå långt ifrån ett politiskt manifest. I allt väsentligt är den en vanlig tonårsflickas redogörelse för sin vardag och sina bekymmer, om än skriven under ovanliga omständigheter. Om fadern i exil skrivs betydligt mindre än om pojkarna i klassen och de ögonkast Nina utbyter med dem. Dagboken blir hennes förtrogna och den hon anförtror såväl sin sorg som sin glädje. Känslan av att bli uppbjuden på en klassfest kan ägnas hela sidor, rädslan för att vara ful och oälskad ännu fler.

Nina Lugovskajas berättelse om sig själv är stundtals gripande, ofta rörande, och framför allt djupt mänsklig. Den historiska kontext i vilken den författades har satt sina avtryck, men i allt väsentligt är det främst en historia om den osäkra tiden mellan barndom och vuxenliv. Att, som förlaget, kalla Jag vill leva! för en rysk motsvarighet till Anne Franks dagbok är delvis missvisande. Likheter finns, men liknelsen skapar förväntningar som inte uppfylls. Graden av förtryck som en ung flicka utsätts för borde inte vara avgörande för vad hennes dagbok kommer att jämföras med.

Dessutom är det onödigt. Nina Lugovskajas berättelse är fullt kapabel att stå på egna ben.

[email protected]

Fakta: 

DAGBÖCKER
Nina Lugovskaja

Titel: Jag vill leva! En skolflickas dagbok under Stalintiden
Översättning: Magnus Dahnberg
Bokförlag: Wahlström & Widstrand

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Dansbanekultur i Plattans skugga

Darya och Månskensorkestern förvandlade i onsdags Brunkebergstorg till en äkta finsk dansbana och bjöd sannolikt på Kulturfestivalens höjdpunkt.

Bygger högkvarter för queerrörelsen

I en källare på Södermalm rustas som bäst för vad arrangörerna hoppas ska bli navet i Stockholms ickenormtiva kulturliv. Varje rörelse behöver en bas att operera från. I slutet av augusti får den queerfeministiska sin när Högkvarteret öppnar.

Ministermöte stänger Moderna

Från den sista augusti till den 7 september håller Moderna museet och Arkitekturmuseet stängt. För allmänheten. EU:s utrikesministrar har lånat institutionerna för att under informella omständigheter kombinera kulturupplevelser med världspolitik.

Skrämmande brutalitet och besynnerlig berättelse

Jag hade sett fram emot den svenska premiären av Johnny Mad Dog. Med en rollbesättning av tidigare barnsoldater och producenten Mathieu Kassovitz – mannen bakom lysande Medan vi faller – vid sin sida ville den enligt egen utsago sanningssökande regissören Jean-Stéphane Sauvaire skildra det liberiska inbördeskrigets vansinne och den dynamik som förvandlar manipulerade barn till ursinniga mördare.

Träder över flummighetsgränsen

Första gången jag hörde Göteborgsbandet Kultiration var i samband med att gruppens andra album, Grogrund, släpptes 2005. Fördomar kan fungera som ett effektivt hörselskydd, men den genretypiska andligheten till trots var jag snabbt tvungen att kapitulera. Marcus Berg sjöng om att tåga ut ur Babylon och om att odla jorden som om han trodde på vartenda ord, som om han bodde i en värld där varken trådlöst internet eller iphones existerade. Och vem uppskattar inte en god saga?

Fria.Nu

© 2025 Stockholms Fria